Herr talman! När jag första gången läste det skriftliga interpellationssvaret från statsrådet Slottner blev jag aningen konfunderad. Efter att ha läst en gång till kom jag att tänka på en berättelse i Sörgården , den läsebok för den svenska småskolan som skrevs i början av 1900-talet.
I boken finns en skämtsaga om en döv gubbe som tillverkar ett yxskaft. Gubben ser en främling komma gående och funderar på vad han kan tänkas vilja. Han antar att främlingen ska fråga honom vad han tillverkar och sedan vill veta vägen till stan, och gubben tänker att han då ska säga vänster. Främlingen börjar med att säga god dag - och får naturligtvis svaret: yxskaft. Och så fortsätter skämtsagan med nya frågor och helt irrelevanta svar.
Idiomet "god dag yxskaft" är en kommentar som kan användas när ett svar inte hänger det minsta ihop med den fråga som ställs, och just så upplever jag statsrådets svar på min interpellation. Varför, undrar jag, kan jag inte få svar på ett vettigt sätt? Beror det på att statsrådet Slottners ansvar för det här frågekomplexet är väldigt smalt, då det i själva verket är statsrådet Wykman som har ansvar för frågor som rör betalningsmarknaden? Eller beror det helt enkelt på att statsrådet och SD-regeringen inte har något svar på frågan, det vill säga att det inte finns någon plan?
Herr talman! År 2008 fastställde riksdagen målet att alla ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser för att kunna betala räkningar och ta ut kontanter, att föreningar ska kunna sätta in dagskassor på bankkonton och att företag ska kunna banka kassor. Det är länsstyrelsernas ansvar att följa upp det här, och därför tror jag att statsrådet vet att målet inte uppfylls. Rapporten för 2023 pekar nämligen i helt fel riktning.
I 9 av 21 län har tillgången till betaltjänster försämrats för folk i allmänhet, och i praktiken i alla län har situationen försämrats för äldre och för funktionsnedsatta. Länsstyrelserna bedömer också att det saknas tillgång till dagskassehantering och att det inte finns tillräckligt med kontanttjänster i hela landet.
Staten lever alltså inte upp till det lagstadgade målet att alla ska ha rätt till grundläggande betaltjänster till rimliga kostnader. Därför är det högst rimligt att regeringen vidtar åtgärder, och därav min mycket enkla fråga: När kommer regeringen att göra sak av Betalningsutredningens förslag och se till att vi kan leva upp till målsättningen?
Herr talman! Jag gjorde också en annan reflektion när jag läste statsrådets skriftliga svar, och det var att regeringen förefaller ha en egen tolkning av vad det innebär att arbeta aktivt med en fråga. Statsrådet skriver i sitt svar att regeringen arbetar aktivt för att efterleva målet, och då undrar jag: Vad innebär det i regeringens värld att vara aktiv? Är det att på ett och ett halvt år ta emot en utredning och tillsätta en annan? Jag tycker inte att det tyder på någon större aktivitet. Men statsrådet kanske kan ge svar i dag: När kommer den proposition som gör att vi kan leva upp till målet om tillgång till grundläggande betaltjänster för alla i Sverige?