Herr talman! Det var väl precis det jag misstänkte: Regeringen har ingen tanke om eller plan för hur man genom ny lagstiftning ska kunna se till att alla människor i Sverige kan genomföra sina betalningar på ett rimligt och något så när billigt - eller prisvärt - sätt.
Betalningsutredningen, som jag själv ingick i den parlamentariska referensgruppen till, och dessförinnan Riksbanksutredningen, som jag satt i, har diskuterat statens roll på betalningsmarknaden under många, många år. Finansutskottet har också gjort tydliga beställningar till regeringen om att det måste komma fram en lagstiftning om hur rollfördelningen på betalningsmarknaden ska se ut.
Vi ser nämligen att utvecklingen med digitaliserade lösningar och minskad kontantanvändning gör att stora grupper av människor i Sverige nu har stora problem att få vardagen att fungera. Det är till exempel väldigt svårt för en äldre människa eller en funktionsnedsatt person som är beroende av möjligheten av att använda kontanter och inte klarar digitala miljöer att bli helt beroende av närstående - att hamna i beroendeställning.
Det här är ingen liten grupp människor; digitaliseringsministern vet att ungefär 1 miljon människor i Sverige lever i digitalt utanförskap, och bland dem är det stora grupper som i nuläget har långt till ett ställe att ta ut kontanter på, svårt att betala räkningar samt svårt att ta emot lön och stipendier. Detta måste få en lösning, och det är bråttom. Utvecklingen på den här marknaden går nämligen extremt fort.
Det finns massvis med förslag i Betalningsutredningen som regeringen hade kunnat gå vidare med redan nu. Ett sådant handlar om tillgången till betalkonto. Alla vet att det för den som inte har tillgång till ett betalkonto i dag är i praktiken omöjligt att sköta vardagen i Sverige. Det är stora grupper av människor som inte har tillgång till betalkonto eller som till och med får sina betalkonton uppsagda.
Här finns en konfliktfråga som handlar om de krav som ställs på bankerna att hantera relationen till sina kunder och riskerna för penningtvätt. Det är en svår fråga. Men utredningen levererades i mars förra året, och remisstiden gick ut i oktober förra året. Jag undrar vad regeringen har gjort sedan dess. Har den suttit på händerna gällande de konkreta förslag som faktiskt hade kunnat läggas fram till riksdagen i syfte att få en bättre ordning?
Det finns till exempel ett förslag i utredningen som innebär att man skulle kunna införa krav på bankerna att införa betalkonton med grundläggande tjänsteutbud som skulle göra att människor skulle klara att göra in och utbetalningar. Jag undrar i mitt stilla sinne vad det är som gör att regeringen inte förmår att lösa någon av alla de svårigheter som finns på den svenska betalmarknaden. Handlar det om oro för konflikter med bankerna, eller vad är det som gör att regeringen är så passiv i en så här viktig fråga, som berör vardagen för många vanliga människor som inte klarar av den digitala verkligheten?