Herr talman! Jag blir nästan lite beklämd, måste jag säga, av statsrådet Slottners bristande förmåga att skilja på äpplen och päron.
Jag satt själv i riksbanksutredningen och är väl medveten om vilka beslut Sveriges riksdag har fattat om den nya lagstiftningen. Jag är också väl medveten om att kravet på att Riksbanken ska ta ett större ansvar för kontantkedjan innebär att staten måste ta ställning till hur relationen mellan det privata och det offentliga ska hanteras. Detta är en av delarna i betalningsutredningen. Kanske är det också en av de lite svårare, och jag kan ha viss respekt för att man väntar med den.
Statsrådet kan inte se att min interpellation handlar om en vardagsnära, enkel fråga. Det går att hitta lösningar redan nu; det hade gått att göra det redan i oktober förra året när remissbehandlingen var färdig. Det handlar om att se till att människor i Sverige, oavsett vilka förmågor de har och oavsett om de har möjlighet att delta i den digitala världen, har rätt att betala sina egna räkningar kontant utan att det ska kunna kosta 150 kronor per räkning. Människor ska inte behöva åka 24 mil till ett av de bara lite drygt 50 kontor i Sverige som ett privat företag har, där det går att betala räkningar.
Detta är en vardagsfråga av stor dignitet som jag förstår att statsrådet inte riktigt har grepp om.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.