Fru talman! Lars Mejern Larsson från Socialdemokraterna gjorde en intressant exposé över vikten av att se till att, precis som jag var inne på, man ska kunna resa kollektivt. Det är hållbart och klimatsmart att kunna göra det och att underlätta för det. Samtidigt vet vi, utifrån den debatt som vi hade om skrivelsen som handlade om planeringsperioden 2018-2029, att hur mycket vi än önskar oss olika saker måste vi förhålla oss till en realitet, nämligen finansieringen av vad man vill åstadkomma.
Jag kan ibland bli bekymrad när jag ser hur det ser ut i landet. Vi har en infrastruktur som man inte har råd att underhålla. Vi har de så kallade lågtrafikerade banorna, som också ingår i järnvägen, där det finns trafik men där man inte kan få ut riktigt all nytta som man borde kunna få därför att det inte har prioriterats. Det är ytterst en resursfråga, då det inte finns medel till detta.
Vi hör också från många aktörer i branschen att ett nytt signalsystem är på väg att införas för vilket prislappen ligger på runt 30 miljarder. Det finns mängder av implementeringsutmaningar och problem med systemet. Det ingår också inom EU-samarbetet. Danmark har fått sitt system försenat. Man bygger egentligen alltihop från scratch och vet inte hur prislappen kommer att se ut långsiktigt.
Vän av ordning undrar om man ändå inte borde stilla sig lite grann. Vi från Liberalerna har sagt: Låt oss pausa och invänta ett moget system på grund av de problem som finns med detta system och som också erfarenheterna från omvärlden visar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor
Då är min fråga till Lars Mejern Larsson: Vilka åtgärder är du och ni beredda att medverka till för att avvakta och använda pengarna på ett klokare sätt under tiden?