Herr talman! Vänsterpartiet stöder regeringens förslag om att Sverige ska tillträda FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att Sverige ska godkänna det tillhörande fakultativa protokollet. Men vi menar, som många remissinstanser också gör, att det återstår mycket att göra innan Sverige kan sägas leva upp till konventionens innehåll. Något hade regeringspartierna kunnat åtgärda redan i det betänkande vi debatterar nu, men tyvärr har man inte velat göra det.
Det är därför, herr talman, Vänsterpartiet har tre reservationer i betänkandet, varav två tillsammans med Miljöpartiet. Självfallet står jag bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation nr 2.
Enligt regeringens egna beräkningar är det totala antalet personer med funktionsnedsättning i Sverige mellan 1 300 000 och 1 450 000 individer, alltså 15-17 procent av den totala befolkningen. Med andra ord kommer denna konvention att direkt omfatta och beröra en betydelsefull del av svenska folket. Därför är det viktigt att konventionstexten finns tillgänglig för så många som möjligt.
Vänsterpartiet vill i detta sammanhang lyfta upp en annan konvention som Sverige har ratificerat, nämligen den europeiska konventionen om skydd för regionala eller nationella minoritetsspråk - en konvention som förpliktar till att stödja de nationella minoriteternas språkliga och kulturella utveckling. Våra fem nationella minoritetsspråk är som bekant finska, jiddisch, romani chip, samiska och meänkieli.
Vi menar att det är stor brist att kvinnor och män med funktionsnedsättning från de nationella minoritetsgrupperna saknar möjlighet att läsa konventionstexten på sitt modersmål. Majoriteten i socialutskottet avslår Vänsterpartiets yrkande att konventionstexterna översätts till de nationella minoritetsspråken med hänvisning till att den svenska översättningen än så länge är preliminär. Vi kommer alltså att fatta ett beslut om en preliminär översättning här i kammaren och använda formuleringar ur betänkandet i olika sammanhang, men de nationella minoriteterna kan inte få tillgång till översättningen av texten för att den är preliminär.
Herr talman! Den argumentationen är inte hållbar, tycker jag.
Utskottsmajoriteten konstaterar i betänkandet att "utskottet utgår från att Socialdepartementet följer denna fråga". Det vet vi inget om. Däremot känner jag till att Synskadades Riksförbund och Sverigefinska Synskadeförbundet redan i juli uppmärksammade regeringen om problem som kan medfölja när man har bristande kunskaper i det svenska språket, hör till nationella minoriteter och har en funktionsnedsättning.
Därför föreslog man att konventionstexten ska tas fram på de nationella minoritetsspråken för att man till exempel ska kunna förstå det många gånger svårbegripliga innehållet och kunna ge information om konventionen och dess betydelse i praktiken i kommuner och landsting. Hur har regeringen tänkt? Är det till exempel Haparanda kommuns skyldighet att översätta konventionen om en finskspråkig person där vill veta vad som står i konventionen? Jag hoppas att någon representant från allianspartierna kan besvara frågan. Mig veterligen har inte regeringen lämnat något svar till Sverigefinska Synskadeförbundet som också önskar ta fram information, i detta fall på finska, som ett underlag som kan användas i studiecirkelverksamheter och seminarier. Hur länge ska de behöva vänta på materialet på finska? Hur länge ska de andra nationella minoritetsgrupperna behöva vänta innan de får tillgång till konventionen på sina språk?
Det var förresten intressant att vi ledamöter i socialutskottet i går fick synpunkter på den svenska översättningen från Finland för kännedom. Synpunkterna avslutas med konstaterandet att det vore önskvärt att informera om hur den svenska översättningen utvecklas eftersom den är av stor vikt också för den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Jag fick nyss höra att det verkar som om socialutskottet har ändrat formuleringar i betänkandet. Jag har inte haft tid att läsa mejlen, men det verkar som om finska myndigheter har kunnat påverka den svenska preliminära översättningen. Sverige och Finland är goda grannar så jag föreslår att Socialdepartementet tar kontakt med sina finska kolleger och försöker lösa frågan fortast möjligt. Men glöm inte heller de andra nationella minoritetsspråken!
Herr talman! Konventionens artikel 14 handlar om frihet och personlig integritet, artikel 15 om rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, artikel 16 om rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp samt artikel 17 om skydd för den personliga integriteten. Dessa artiklar är speciellt viktiga för personer med psykisk funktionsnedsättning. Alla dessa artiklar ställer också krav på den psykiatriska vården så att man inte riskera bryta mot konventionen.
Vänsterpartiet delar Handikappförbundens uppfattning att förekomsten av påtvingade medicinska ingrepp borde ha behandlats här. Det förekommer till exempel ECT eller elchockbehandlingar i Sverige, och ibland är det oklart om behandlingen sker frivilligt eller under tvång. För att Sverige ska följa dessa artiklar måste risken för att otillbörlig elchockbehandling sker under tvång elimineras. Vänsterpartiet menar att ECT ska vara frivilligt. Det ska inte heller finnas något dolt tvång som till exempel ett löfte om utskrivning. Patienten måste ha möjlighet att tacka nej till behandlingen. Det är därför vi föreslår att regeringen omedelbart måste vidta åtgärder och utreda frågan om ett obligatoriskt register för den här typen av behandlingar för att möjliggöra uppföljning och kvalitetssäkring av dem.
Regeringen hänvisar till översynen av den psykiatriska tvångslagstiftningen som pågår i Socialstyrelsen. Men vet ni, representanter för regeringspartierna, om den översynen kommer att beröra frågan om ECT? Och när är den översynen klar?
Herr talman! I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken
Från patient till medborgare
slås fast att målet för handikappolitiken ska vara ett samhälle som gör det möjligt för människor med funktionsnedsättning att bli fullt delaktiga i samhällslivet. Liknande tillgänglighetsaspekter beskrivs i artikel 9 i konventionen. Vänsterpartiet anser att bristande tillgänglighet bör anses vara grund för diskriminering. Regeringen fegar också i denna fråga och hänvisar till en utredning som ska vara klar den 31 december i år. Men när kommer ett beslut att bristande tillgänglighet också är diskriminering?
Herr talman! Nu tillträder Sverige FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och det är bra. Men jag vill återupprepa att mycket återstår att göra innan Sverige kan sägas leva upp till konventionens innehåll. Jag hoppas att vi här i kammaren snart får återkomma till de åtgärder som behövs för att vi ska ha ett samhälle där människor med funktionsnedsättning inte riskerar att diskrimineras och att vi får ett samhälle där alla har lika värde och lika rättigheter.