Herr talman! Miljöpartiet välkomnar propositionen. Det är mycket bra att FN har utarbetat en internationell konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Och det är givetvis bra att Sverige har undertecknat och nu ratificerar konventionen.
Det är viktigt och nödvändigt att en särskild deklaration för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning görs, men egentligen är det sorgligt att det ska behövas. Mänskliga rättigheter gäller ju alla. Ett skäl till att det faktiskt behövs är den strukturella diskriminering som finns. Vi behöver alla få syn på hur diskrimineringen av människor med funktionshinder ser ut. Vi är ofta blinda för det.
Propositionen är viktig också som ett samlat dokument där olika remissinstanser, organisationer etcetera ger sin bild av hur situationen ser ut på område efter område. Regeringen ger sin bild. Ofta är dessa bilder ganska olika, och det hade varit bra om regeringen i texten hade gett mer respons och resonerat runt det remissinstanserna tar upp.
I Miljöpartiets motion har vi valt att lyfta fram några frågor som påtagligt skulle förbättra situationen och göra att vi kommer närmare konventionens innebörd. Vi skulle även komma närmare de handikappolitiska mål som vi i Sverige har satt upp och som bland annat tas upp i handlingsplanen för handikappolitiken. Vi vidhåller att en av de allra mest centrala frågorna för människor med funktionshinder är att samhället blir tillgängligt. Ett exempel är att entrén till riksdagen alldeles nyligen gjorts om och gjorts tillgänglig. Den nya ingången med hiss öppnade för bara några veckor sedan.
Miljöpartiet anser att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Det kommer utan tvekan att skynda på utvecklingen. Diskrimineringskommittén lade fram ett sådant förslag. Vi delar deras bedömning att arbetsgivare och andra som omfattas av lagens förbud mot diskriminering inte ska få missgynna en person med funktionsnedsättning genom att underlåta att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet. Vi hade önskat att Diskrimineringskommitténs förslag antagits.
Regeringen och riksdagen har nu sagt att frågan ska utredas mer och har nyligen tillsatt en utredning. Men det låter verkligen tveksamt om det är som det står i betänkandet, att den här utredningen ska redovisas den 31 december i år. Det vore bra om majoritetspartiernas företrädare kan tydliggöra hur det faktiskt är tänkt. Enligt uppgift från Integrations- och jämställdhetsdepartementet väntas frågan vara utredd någon gång hösten 2009. Det är Hans Ytterberg, nuvarande HomO, som fått uppdraget. Från och med årsskiftet när hans förordnande går ut blir han generaldirektör inom Regeringskansliet. Det är alltså en utredning som sker på departementet och därmed inte har slutdatum på samma sätt som en vanlig utredning.
Vi noterar dock att regeringen i uppdragsdirektiven skriver: "Regeringen anger därför som sin avsikt att skyndsamt låta komplettera kommitténs överväganden med ytterligare underlag och därefter återkomma till riksdagen."
Det är också viktigt att handikapprörelsen lyfts fram som en samarbetspartner när departement tar fram åtgärder för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Jag hoppas att den här frågan inte dras i långbänk efter det att den utretts, och jag vidhåller Miljöpartiets krav att regeringen ska lägga fram förslag till ändring av diskrimineringslagstiftningen så att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning faktiskt utgör diskriminering.
Jag vill också ta upp den andra frågan som väsentligt skulle förbättra det här förslaget. Det gäller att även papperslösa måste omfattas av mänskliga rättigheter och att hälsa är en del av mänskliga rättigheter.
Alltså: Konventionstexten bör omfatta alla människor i de länder som skrivit under konventionen. Det kan te sig som en självklarhet, men det finns människor i Sverige som i dagsläget inte omfattas av denna rättighetslagstiftning. Det handlar om de människor som kommit hit till landet för att de flytt omständigheter i sina hemländer som inte av Sverige godtagits som skäl för att få stanna här.
FN:s särskilda rapportör för rätten till hälsa, Paul Hunt, har riktat skarp kritik mot Sverige med anledning av just den situation som råder i Sverige för papperslösa och asylsökande. Han påpekar bland annat att mänskliga rättigheter inte är förknippade med medborgarskap. Han sade i inledningstalet vid en utfrågning i riksdagen: "Vi vet alla att papperslösa är bland de mest sårbara i Sverige. De är precis den sorts missgynnade grupp som de mänskliga rättigheterna är till för att försvara. Vi förväntar oss av diktaturer att de ska bete sig illa. När demokratier gör det är det därför ofta svårare att se."
Han kritiserade det som regeringen då var i färd med: att låta lagfästa ett system som i grunden är orättvist och diskriminerande. Det innebär att Sverige nu har ett av Europas mest restriktiva regelverk när det gäller tillgång till vård för papperslösa. Det gjorde den moderatledda regeringen till lag i våras. Den lag som nu gäller från den 1 juli 2008 innebär att endast akutsjukvård ska ges till asylsökande. De gömda eller avvisade flyktingarna, de papperslösa, nämns inte alls i den här lagstiftningen.
Konsekvensen av beslutet är alltså att en av de mest utsatta och sårbara grupperna i samhället ska fortsätta att diskrimineras i vården. Flera landsting har redan bestämt sig för att ge subventioner till akutsjukvård och annan nödvändig sjukvård, men olika regler gäller i olika landsting.
Miljöpartiet har tidigare och i olika sammanhang ställt krav på att asylsökande och papperslösa ska ha samma tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård som personer bosatta i landet. Bland de papperslösa finns ett antal personer med funktionsnedsättning av skilda slag. Hur många har man av naturliga skäl svårt att uppskatta. De riskerar att bli dubbelt diskriminerade och utsatta genom att inte få tillgång till hälso- och sjukvård som andra och inte heller sådan vård, rehabilitering och habilitering som de behöver utifrån sitt aktuella funktionshinder.
Att ratificera denna konvention stärker än mer skälen att ge alla människor i landet samma tillgång till hälso- och sjukvård, och vi anser att regeringen omedelbart bör återkomma med ett lagförslag som gör detta möjligt. Det är beklagligt att den moderatledda majoriteten i betänkandetexten bara hänvisar till att frågan är föremål för överväganden i Regeringskansliet. Fem månader efter beslutet har utredningen inte ens kommit i gång. Se till att ni kommer överens i regeringen så att papperslösa med funktionshinder inte lämnas i sticket!
Självklart står jag bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.
I detta anförande instämde Thomas Nihlén (mp).