Fru talman! Det känns onekligen som en kamp
med tiden att hålla ett anförande och eventuellt bemö-
ta repliker för att få slutföra det här ärendet i dag.
Men vi gör väl ett försök att titta på det här betänkan-
det också.
Det handlar om lagstiftning om föräldraledighet.
Den lagstiftning vi har i Sverige är unik här i världen.
Det finns inget land som kan mäta sig med oss i det
avseendet. Under en mängd av år har vi i Sverige
strävat efter jämställdhet för föräldrar. Vi har strävat
efter att både kvinnor och män skall kunna förena
förvärvsarbete med föräldraskap. I många länder
tvingas tyvärr kvinnor fortfarande att välja, antingen
skall man arbeta och försörja sig själv eller också får
man bli beroende av mannens försörjning om man vill
bli mamma.
I Sverige har vi lagstiftat om rätt till ledighet för
föräldrar, vi har lagstiftat om rätt till ersättning för
förlorad arbetsinkomst och vi har lagstiftat om rätt till
barnomsorg efter ledighetens slut. Vi har också lag-
stiftat om rätt till förkortning av den dagliga arbetsti-
den för småbarnsföräldrarna.
Vi kan se på resultatet att vi har lyckats bra i vår
strävan mot jämställda föräldrar. Kvinnor i Sverige
förvärvsarbetar i nästan lika stor utsträckning som
männen. Trots det föder den svenska kvinnan flest
barn i Europa. Jag tror att det bara är i Irland som
kvinnorna föder fler barn, men där har de en mycket
låg förvärvsfrekvens.
Trots vår omfattande och i mitt tycke mycket bra
föräldralagstiftning måste vi korrigera den utifrån ett
EU-direktiv. Det är det som dagens betänkande, eller
nattens kanske vi får säga så här dags, AU16, främst
handlar om. Eftersom lagen berör så många männi-
skor måste den också vara lätt att förstå. Därför har
den setts över utifrån lagtekniska och språkliga aspek-
ter.
De sakliga ändringarna i lagen innebär framför allt
en anpassning till direktivet. Vi har redan i dag en
skyddslagstiftning för gravida kvinnor i arbetslivet.
EU-direktivet handlar om att förbättra säkerhet och
hälsa på arbetsplatsen för kvinnor som är gravida,
men också för kvinnor som nyligen fött barn eller
ammar. Förslaget innebär att vi införlivar den ut-
vidgningen i vår lagstiftning.
I betänkandet behandlas rätten till ledighet före
och efter förlossning. Vår nuvarande lagstiftning ger
kvinnan en minimirätt till sex veckors ledighet före
och efter förlossningen. Den tiden föreslås utökas till
sju veckor före resp. efter barnets födelse, alltså
sammanlagt 14 veckor, helt i enlighet med direktivet.
I betänkandet behandlas också frågan om rätt till
omplacering eller ledighet vid riskfyllda arbeten och
där behandlas frågor om ledighetens förläggning och
vissa delar av reglerna för semesterlönegrundande
frånvaro.
Utskottet delar regeringens uppfattning om de för-
ändringar som bör göras i föräldraledighetslagen. Men
utskottet vill också göra ytterligare en förändring.
Det gäller vem som skall bestämma föräldraledig-
hetens förläggning vid en daglig arbetstidsförkortning.
Givetvis skall arbetstagaren och arbetsgivaren disku-
tera detta, så att det blir till bådas belåtenhet. Så torde
också ske i de allra flesta fall utan några som helst
problem, men det kan förekomma enskilda fall där
man inte kommer överens.
Eftersom hela lagstiftningen är en skyddslagstift-
ning och en rättighetslagstiftning till förmån för en
svagare part, borde det också vara den svagare par-
tens, dvs. arbetstagarens, ord som väger tyngst vid
oenighet. Utskottet anser att regeringen bör överväga
en sådan ordning och vid lämpligt tillfälle återkomma
till riksdagen med förslag till en sådan lagändring.
Moderaterna har i sin motion yrkat på att Arbets-
tidskommittén skall få i uppdrag att se över hela för-
äldraledighetslagen. Som ledamot i den kommittén
och med kunskap om hur pressat vårt tidsschema är,
så är jag tacksam för utskottets uppfattning att den
översyn som nu gjorts är tillräcklig.
Jag sade tidigare i mitt anförande att lagen är en
skydds- och rättighetslagstiftning för en svagare part.
De förändringar moderaterna föreslår beträffande
individuella avtal i stället för kollektivavtal, längre
kvalifikationstid, ledighetens förläggning och varsel-
tiden för återgång i arbete efter ledigheten syftar alla
till att försämra skyddet för den anställde, vilket också
Christel Anderberg tydligt visar i sitt anförande. Jag
tror att hon till och med sade att föräldraledigheten
hotar hela Sveriges ekonomi.
Utskottet yrkar avslag på de förslagen.
Jag skall bara hastigt beröra Vänsterpartiets och
kds motioner. De föreslår bl.a. att det skall skrivas in i
lagen att begreppet kvinnors hälsa även omfattar
fostrets hälsa.
För oss socialdemokrater är det självklart att en
gravid kvinna också har ett foster. Det framgår också
klart i förarbetena till lagen att den gravida kvinnan
och fostret skall ses som en enhet ur risksynpunkt.
Arbetsmiljölagen ger också stora möjligheter att med-
dela föreskrifter som tar hänsyn även till riskerna
enbart för fostret. Utskottet har därför inte ansett det
nödvändigt att ändra lagen i den här frågan.
Slutligen vill jag beröra frågan om mödravården
som var på tapeten i diskussionen. Vi socialdemokra-
ter har inte ansett att det finns några större problem av
det slaget att kvinnor i Sverige inte skulle få tillgång
till den mödravård som de kan behöva. Skulle det
uppstå ett sådant problem på något enstaka ställe kan
det säkert lösas mellan parterna.
Däremot kan det uppstå problem med ersättning-
en. I Sverige har vi valt att inom föräldraledighetsla-
gens ram ersätta människors ledighet med försäkring-
en i stället för att bibehålla lönen. Det här ser man nu
över. Inom Socialdepartementet håller man på med en
översyn av havandeskapsledighet och ersättning för
mödravårdsundersökningar som måste ske under
arbetstid. Vi kan avvakta med den frågan tills man på
Socialdepartementet är färdig med sin beredning.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag.