Fru talman! Betänkandet vi nu har att ta ställning
till behandlar ett förslag till en ny föräldraledighets-
lag. I stort bygger förändringarna på en språklig och
teknisk översyn och ett införlivande av ett EG-
direktiv, men tyvärr finns det även andra ingredienser
i det hela.
Utskottet konstaterar i sin inledning att lagen berör
många arbetstagare, och att det är viktigt att lagen
utformas så att den enskilde arbetstagaren lätt kan
tillägna sig innehållet. Jag delar den uppfattningen. Vi
skall ha en enkel och tydlig lagstiftning.
Det är mot den bakgrunden tråkigt att utskottets
majoritet har avstyrkt Vänsterpartiets motion. Vi
föreslår där att det av lagen skall framgå vad som står
i EG-direktivet, nämligen att man har rätt till ledighet
utan löneavdrag vid mödravårdsundersökningar. Ut-
skottet hänvisar till att detta skall lösas avtalsvägen,
men det finns fler problem med det förslaget.
Att hänvisa till att lösa frågan avtalsvägen innebär
dels att direktivets införlivande skjuts på en obestämd
framtid. Eller kan någon här i kammaren svara på när
direktivet i så fall kommer att vara införlivat i svensk
lagstiftning?
Vi riskerar också att direktivet inte kommer att
täcka hela arbetsmarknaden. Enkelheten och tydlighe-
ten går förlorade. Det bör framgå av lagstiftningen
vilka rättigheter som gäller för gravida kvinnor. Man
använder sig av ytterligare ett argument för att avfär-
da vår motion och påstår att arbetsmarknadens parter
inte har krävt någon lagstiftning. Jag får då bara upp-
märksamma utskottets majoritet på LO:s remissvar i
frågan.
I Sverige har vi kommit väldigt långt när det gäller
definitionen av begreppet kvinnors hälsa; det skall när
kvinnan är gravid inkludera fostret. Tyvärr är det inte
alla som känner till den definitionen. Föräldraledig-
hetslagen skulle ha blivit mycket tydligare om man
hade lyft in denna definition i lagtexten. Nu pekar
utskottet på att det framgår av förarbetena till föräld-
raledighetslagen att kvinnan och fostret är en enhet.
Det är ju gott och väl, men varför inte ta steget fullt ut
och tydliggöra detta i lagen? Det var ju enkelhet och
tydlighet vi eftersträvade.
Förslaget till en ny föräldraledighetslag innebär
också att man för in ett helt nytt moment i lagstift-
ningen.
Det är inte kopplat till förenkling och definitivt
inte kopplat till EG-direktivet. Arbetstagaren skall nu
samråda med arbetsgivaren om ledighetens förlägg-
ning och andra frågor som rör ledigheten samt, om det
kan ske utan olägenhet, försöka förlägga ledigheten så
att verksamheten kan fortgå utan störning.
Tidigare lag byggde på barnens behov. Det var de-
ras behov som skulle styra ledighetens förläggning.
Nu förs ett helt nytt moment in i lagstiftningen. Man
skall ta hänsyn till även verksamhetens behov. Det här
är en tydlig markering att barnets behov inte skall
sättas i fokus för lagstiftningen, utan deras behov skall
sättas i relation till verksamhetens behov.
Det innebär att den som skall vara föräldraledig i
framtiden skall samråda med sin arbetsgivare. En
rättighetslagstiftning ersätts med samråd. Redan detta
kan vara ett hinder, inte minst för alla dessa män som
arbetar på arbetsplatser där föräldraledigheten är ett
undantag och som kan dra sig för att ta en diskussion
med en motvilliga arbetsgivare. I stället avstår från att
utnyttja ledigheten.
Förslaget är också mycket otydligt till sin utform-
ning. Vem avgör vad som är olägenhet, arbetsgivaren
eller föräldern? Vem bestämmer vad som är påtaglig
störning?
Dagens lagstiftning som gett arbetstagaren rätt att
ta ut föräldraledighet efter barnens behov har betytt
oändligt mycket framför allt för kvinnornas möjlighet
att kombinera barn och förvärvsarbete. Det förslag
som utskottet nu lägger fram kommer att föra jäm-
ställdheten flera år tillbaka.
Om föräldraledighetslagen skall vara till för bar-
nen måste det vara klart att arbetsgivaren inte får
försvåra för föräldrarna att organisera ledigheten så,
att det blir bra för barnet och så att en uppdelning av
ledigheten kan göras mellan föräldrarna.
Utskottet föreslår också en förändring när det gäl-
ler vad som skall räknas som semesterlönegrundande
frånvaro. Utskottet föreslår att tvåårsfristen skall
avbrytas först om arbetstagaren arbetat mer än fjorton
dagar i följd. Några motiv för förslaget redovisas inte.
Tidigare var det i direktiven till Arbetsskadeutred-
ningen att utreda detta med semesterlönegrundande
frånvaro. Nu har direktiven ändrats. Frågan tycks inte
bli föremål för någon som helst utredning eller re-
missförfarande utan skall klubbas rakt av i riksdagen.
Det är ett mycket beklagligt hanteringssätt.
Fru talman! Vänsterpartiet vidhåller sin uppfatt-
ning att förslaget om förändringarna i semesterlagen
bör avslås, men av hänsyn till kammarens arbetsbe-
lastning kommer jag inte att yrka bifall till reservatio-
nen i fråga. Naturligtvis står vi bakom samtliga reser-
vationer i ärendet, men för tids vinnande nöjer jag
mig med att yrka bifall till reservation 9.