Herr talman! Jag är också övertygad om att vi är
överens om målet. Men mål nås inte enbart genom att
man uttalar att man har målet. Mål nås inte heller
genom att man i en budgetproposition eller i andra
propositioner talar om vad man vill. Man måste också
vara beredd att vidta konkreta åtgärder. De konkreta
åtgärder som kommer från regeringens sida går enligt
min uppfattning i motsatt riktning.
Vi är, det är jag övertygad om, överens om vikten
av närpolisverksamhet för att bryta brottskurvan. Men
då räcker det inte med att ha normer för att en viss
procentsats - jag minns inte vad målet är, men jag tror
att det ligger på 30 % - skall användas till närpoli-
sverksamhet. Man måste också se till att dessa 30 %
resulterar i en hög numerär.
Vi har ju färska exempel på att det som sker i
verkligheten går i motsatt riktning. Vad har vi att
vänta oss i Stockholms län? I och för sig har man där
gjort precis vad justitieministern lovat, låtit bli att
säga upp poliser. Men då har man i stället fått säga
upp administrativ personal för att klara sina bespa-
ringar. Jag har fått litet olika uppgifter - 472 och 477
är siffror jag hört - på hur många som nu har varslats
om uppsägning. Samtidigt får vi reda på att länspo-
lismästaren räknar med att man för att kunna ersätta
dessa administrativa tjänster måste ta 300 poliser som
skall utföra arbetet - som skall klara av reception och
allt annat nödvändigt arbete. Då kan jag inte se hur vi
skall kunna nå det mål som vi har gemensamt.
Vi vet också att vi även framöver får problem. Vi
har ingen polisutbildning. Vi har fått reda på att ut-
bildningen skall komma i gång, men vi får ju inte nya
poliser samma dag som den gör det. Enligt de uppgif-
ter jag har kommer det att finnas ett rekryteringsbe-
hov 1998, samma år som polisutbildningen skall
komma i gång. Hur skall man då fylla de här tjänster-
na?
Vi är inte betjänta av procentsatser, vi är betjänta
av duktiga poliser som kan medverka till att vi också
lyckas bryta brottskurvan. För tillfället är den på all-
deles fel väg.