Herr talman! Eftersom detta är min sista debatt här
i kammaren när det gäller justitieutskottets
ärenden, vill jag börja med att tacka för ett
kamratligt bemötande. Jag har inte haft möjlighet
att vara så ofta i utskottet, men det har alltid varit
roligt att komma dit och att arbeta tillsammans med
de övriga ledamöterna.
I detta betänkande har Vänsterpartiet inte några
egna motioner och inte heller någon
meningsyttring, vilket främst beror på att de frågor
som där behandlas nyligen har varit uppe till debatt
och beslut i kammaren.
Jag skall göra några korta kommentarer till
reservationerna. När det gäller reservation 2 om
åtgärder för bekämpandet av den ekonomiska
brottsligheten vill jag påpeka att vi flera gånger har
kunnat skapa en majoritet i kammaren både för att
anslå mer medel och för att gå snabbare fram i dessa
frågor.
När det gäller att få den här organisationen i gång,
att få den här skutan i sjön, har tydligen Ny
demokrati nöjt sig med löftet om fortsatta
utredningar, och det kan jag bara beklaga.
Reservation 3 handlar om en översyn av
lagstiftningen när det gäller ekonomisk
brottslighet. Vänsterpartiet har i en motion fört
fram att det nu behövs en samlad översyn av
lagstiftningen. Den motionen avstyrktes i
betänkandet JuU19. Vänsterpartiet hade för avsikt
att rösta med reservation 2 och 3.
Reservation 4 rör kriminalvården. De krav som
reses i den reservationen är för mig lika gamla som
min tid i riksdagen har varit lång. Redan under mitt
första riksdagsår, 1988, förde jag i en motion fram
just de här kraven på att det brottsförebyggande
arbetet skulle uppmärksammas och att insatser
skulle göras på det området, eftersom jag menar att
det arbetet är det allra viktigaste om brottsligheten
skall kunna minska i framtiden.
Vi har under de tre senaste åren kunnat bevittna
hur antalet fängelsedömda har ökat katastrofalt, att
fängelsestraffen har förlängts och att alternativen
till fängelse inte har kommit fram. Också detta
känner jag sorg inför.
Också ersättningen till nämndemän är ett gammalt
krav från vår sida. Jag kan inte låta bli att till Lars-
Erik Lövdén påpeka att det var synd att vi inte
åtgärdade detta medan vi var i majoritet. Kanske
hade vi då också bättre förutsättningar ekonomiskt
att förbättra situationen för nämndemännen.
Herr talman! Eftersom Lars-Erik Lövdén påpekade
att han bara begärde omröstning i fråga om
reservation 1 nöjer också jag mig med det.