Herr talman! I justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU33 behandlas
kompletteringspropositionen i de delar där den
berör justitieutskottets ansvarsområde.
Under våren 1994 har regeringen beslutat om
ändring i förordningen 1980:759 om utbetalning av
statliga tjänstepensionsförmåner och vissa
socialförsäkringsförmåner, m.m. Fortsättningsvis
blir det myndigheterna som blir skyldiga att betala
kostnaderna för pensionsersättningar för
arbetstagare som avgår frivilligt för att någon annan
uppsagd eller uppsägningshotad arbetstagare skall
kunna fortsätta sin anställning, detta i enlighet med
trygghetsavtalet.
Polisen genomgår ju för närvarande mycket stora
förändringar. Budgetansvaret har decentraliserats,
och stora omorganisationer pågår runt om i landet.
Det är i samband med det här som såväl regeringen
som majoriteten i utskottet anser att det kan
förväntas att en större andel poliser kan vilja
utnyttja de här reglerna. Det är för att underlätta
för Polisen att klara det här som för nästa budgetår
ytterligare 90 miljoner kronor anvisas som en
engångssumma till Polisen.
Herr talman! I reservation nr 1 framförs kravet att
alla anställda inom polisorganisationen skall
omfattas av dessa medel, att de skall delas på alla
kategorier anställda. Utskottets majoritet delar
inte den uppfattningen.
Att anslaget har kommit till beror just på Polisens
mycket speciella utbildning och därför också den
ganska smala sektor som kan ge liknande arbeten.
Man måste räkna med att merparten av de 58--59-
åringar som önskar gå för att erbjuda yngre
kolleger arbete inte kommer att kunna finna andra
arbeten. Polisyrket är dessutom ett yrke som kräver
väldigt mycket av sina utövare. Det är ett jobb som
kan medföra både utbrändhet och psykisk
påfrestning. Det som blir följden av att oftast
arbeta på den mörka sidan i samhället, med
utslagna människor, med människor i nöd, med
kriminella, med att utreda våldsbrott, med att ta
hand om brottsoffren innan de slussas vidare, osv.
Situationen är alltså annorlunda för just poliser,
och det är därför, herr talman, som pengarna denna
gång är specialdestinerade. Jag yrkar därför avslag
på reservation 1 och bifall till utskottets hemställan.
Herr talman! Anslagen till bekämpandet av den
ekonomiska brottsligheten har debatterats många
många gånger -- jag håller med Lars-Erik Lövdén
om att vi ständigt har fört den debatten i
kammaren. Ändå måste jag säga att den borgerliga
fyrpartiregeringen har gjort väldigt mycket för att
få hejd på den sortens brottslighet. Det var den
förra borgerliga regeringen som t.ex. lät utbilda
ekopoliser och satte i gång den verksamheten.
Medlen till dessa ekopoliser förskingrades av den
socialdemokratiska regeringen av besparingsskäl
under 80-talet. Då drog man in på utbildning av
poliser, och man sparade så mycket på det området
att polisbristen blev uppenbar för alla. Ett resultat
blev också att man inte hade något att sätta emot
när följderna av de glada avregleringstiderna kom
och allt gick över styr.
Vi har i justitieutskottet, bl.a. i samband med både
offentliga och interna utfrågningar, noggrant följt
uppbyggnaden av nya system för att komma till
rätta med ekonomisk brottslighet av alla slag. De
sista anslagen för täckande av de 30 nyinrättade
åklagartjänsterna skall just undanröja nya
flaskhalsar vid bekämpande av denna sorts
brottslighet.
I ett interpellationssvar i kammaren i maj i år
anförde justitieministern att regeringen inte har
bedömt det som rimligt eller möjligt att kräva att
den centrala gruppen för bekämpande av
ekonomisk brottslighet i sin helhet -- jag vill betona
i sin helhet -- skall kunna vara klar och fullt
utvecklad före den 1 juli 1995. Justitieministern höll
det inte för otroligt att verksamheten kan komma
att starta, helt eller delvis, redan tidigare. Utskottet
instämmer i den bedömningen, och jag yrkar
därför, herr talman, avslag även på reservationerna
2 och 3.
Herr talman! Vi är alla överens om att det är bättre
med brottsförebyggande arbete än att
kriminaliteten ökar. Svårigheterna är att det
brottsförebyggande inte alltid kan utvärderas och
att man faktiskt genast måste ta itu med de brott
som redan har begåtts. Det är viktigt ur många
synvinklar.
Till det förebyggande arbetet räknar vi faktiskt den
nya omorganisation med kvarters- eller
områdespolisverksamhet som nu har sjösatts.
Poliser kommer i och med detta att vara ute bland
allmänheten och lära känna sina kvarter på ett helt
annat sätt. Detta, om något, är
brottsförebyggande, och vi hoppas mycket på
denna verksamhet.
När det gäller påföljd annat än fängelsestraff har
den här regeringen infört t.ex. samhällstjänst i hela
landet. Vi har tagit bort den ojämlikhet inför lagen
som det innebar att man kunde dömas till
samhällstjänst i bara några få områden. Vi har
också undersökt möjligheten att införa elektronisk
övervakning. Vi försöker alltså med olika former.
När det slutligen gäller nämndemannaersättningen
vet Lars-Erik Lövdén lika väl som jag varför de
högre arvodena inte införts vare sig av den
socialdemokratiska eller av den borgerliga
regeringen: staten har mycket ont om pengar.
Herr talman! Jag yrkar avslag på reservation 4 och
bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Innan jag slutar vill jag ändå rikta ett tack till Berith
Eriksson som tänker lämna oss. Hon tillhörde
under den förra mandatperioden justitieutskottet
helt och hållet, och nu har hon haft sin tid delad
mellan två utskott. Jag vill från utskottet tacka
Berith Eriksson, som har varit en mycket
engagerad medlem av utskottet. Hon har deltagit
med liv och lust i alla debatter. Vi har mellan
debatterna haft mycket trevligt tillsammans.