Herr talman! Jag håller inte med om att vi gör några vilda tolkningar. I mitt anförande ville jag ställa frågorna för att klargöra vad det är regeringen ska ta fasta på. Jag kan dra slutsatsen att man inte behöver ta fasta på motionerna. Är det rätt tolkat? Man kan i princip med det tillkännagivandet när man har gjort en analys komma fram till att det bästa systemet är det vi har i dag.
Vad är det annars för typ av förändring ni kräver om det inte är motionerna som det ska tas hänsyn till?
Regeringen kan säga att det ska organiseras i framtiden som det görs nu för att det är det bästa sättet, men jag tror inte att ni accepterar det.
Lars Mejern Larsson återkommer till bristerna i systemet, och vi kan hålla på och upprepa brister. Jag har också suttit stilla på tåg för att träd har ramlat ned och så vidare.
Vi är helt överens om att vi i Sverige har decennier av eftersatt underhåll. Vem som har ansvar för det kan vi alltid diskutera, men det har i alla fall inte varit alliansregeringen hela tiden.
Det är historia; nu måste vi blicka framåt. Det gör Alliansen genom att satsa mer pengar på underhåll och organisera upp det så att vi får ett kostnadseffektivt system för underhåll.
Det som skrämmer oss är att vi inte kan utläsa något annat än att oppositionen kräver en återgång till ett ineffektivt system där vi får mindre järnväg för pengarna. Det känns inte bra, och det tycker nog ingen annan i Alliansen heller.