Fru talman! Jag tror att det är få lagar som har va-
rit av ett så stort intresse och som på så kort tid har
varit föremål för utredning. Vi har alltså Socialstyrel-
sens kartläggning av prostitutionens omfattning och
BRÅ:s rapport. Det behov av klargörande i lagtexten
som pekas på där har tagits upp av Sexualbrottskom-
mittén.
Vi har också Rikskrims senaste redovisning be-
träffande handel med kvinnor. I den rapporten anges
att Rikskrim har fått uppgifter som tyder på att sex-
köpslagen har gett Sverige rykte om att vara ett svårt
land att bedriva prostitution i och att detta kan verka
avskräckande på de brottslingar som bedriver handel
med kvinnor. Samtidigt framhålls dock att lagen
också har skapat problem i det att sexköparna inte
längre kan höras under ed i mål mot koppplare.
Nu väntar vi på den återrapport från Rikspolissty-
relsen som är av mycket stort värde för oss. Det här är
en fråga som har diskuterats och som kommer att
fortsätta att diskuteras. Den är av mycket stort intres-
se för regeringen.
Men jag vill ändå, utan att på något sätt undervär-
dera den här lagen, understryka att prostitution i
första hand är ett socialt problem, och lagen utgör ett
mycket viktigt komplement, eftersom det är en oer-
hört allvarlig fråga som berör många utsatta kvinnor.
Men om man tror att man kan lagstifta bort problemet
gör man sig själv olycklig, utan det måste till en
kombination av sociala insatser och lagstiftning.