Fru talman! Jag är född 1954 och tillhör den generationen som, när man kom till första klass, skulle försöka forma åttor med hjälp av reservoarpennor som man fick sitta och doppa i bläck. När jag berättar det här för mina elever och mina barn - jag har fem stycken och jag har haft många elever genom årens lopp mellan 1981 och 1994 - tittar de på mig som om jag inte var född 1954 utan ungefär 1154, alltså på medeltiden. Menar du allvar med att ni hade sådana verktyg, säger de.
Det har alltså hänt fantastiskt mycket, måste jag säga, med just vad vi använder oss av när vi ska skriva. Bara att ta upp hur en skrivmaskin fungerar väcker viss förlustelse när man berättar hur man var tvungen att byta färgband och så vidare. Det har alltså hänt extremt mycket. Som marxist vill jag kalla det här för ett typiskt exempel på produktivkrafternas utveckling.
Jag tycker att Internet och IT är fantastiska uppfinningar. Från början hade man för sig att man skulle göra speciella datorer för lärare, kompisdatorer, som man skulle försöka sitta med. Då fick man gå på kurs och lära sig att loopa. Man skulle nästan vara programmerare och systemutvecklare för att kunna använda datorerna. Så även på det sättet har det hänt mycket när det gäller användarvänligheten.
Allt det här är jättebra, och är man intresserad av samhällsfrågor, idrott, film eller vad som helst så finns det en massa intressanta saker. Allt finns på nätet. Man kan hitta det där. Man behöver inte göra någonting själv, utan det finns där. Det finns en hemsida för nästan allting.
Men det finns något som jag tycker är lite trist. Vi tar upp ett förslag i ett särskilt yttrande om en Internetombudsman. Som fembarnsfar har jag väldigt svårt att förstå detta: Det som är skräp om det finns i tidningar är helt plötsligt inte ett så stort problem om det finns på Internet. Jag tycker att det finns förskräckliga saker på Internet. Jag skulle vilja rekommendera alla riksdagsledamöter att gå ut och leta lite skräp och se vad ni kan hitta där. Det värsta är då inte att ni vuxna kan hitta sidor där man lägger ut filmer där jag tycker att unga killar och tjejer prostituerar sig framför kameran.
Allt det här måste vi på något vis kunna komma åt, och därför vill vi ha en Internetombudsman som faktiskt kan gå in och vidta åtgärder. Lagar ska gälla även på Internet. Det finns lagstiftning som gäller även vad man får och inte får göra på Internet, men det finns problem med hur man ska upprätthålla ordningen där.
Det här handlar alltså inte bara om pornografi eller barnpornografi. Man kan få höra att man går in på sidor där man ser folk bli mördade. Och är det sant eller inte eller fejkat eller inte? Ett barn som ser det här har väldigt svårt att kunna avgöra: Är det här en inspelad film eller sker det i verkligheten?
Jag tycker att det är fullständigt oacceptabelt att man då säger: Vi överlåter det här till marknadens fria entreprenörer.
Det är som om de frivilligt ska åtgärda de här problemen. Jag tycker faktiskt att det finns anledning för oss att även avsätta samhälleliga resurser för att kunna gå in och skydda barns intressen. De ska inte behöva se sådant elände. De ska inte se det på tv, och de ska inte behöva titta på det när de går in i en pressbyråkiosk. Det gör de inte nu för tiden heller, om de inte tittar väldigt högt eller bakom disken. Men varför ska de behöva göra det när de går ut på Internet?
Väldigt många barn och ungdomar har tillgång till detta. När de kommer hem från skolan kan de sätta sig framför datorn och fara runt på Internet och titta på väldigt mycket saker som inte alls lämpar sig för deras utveckling, och vi föräldrar har väldigt små möjligheter att åtgärda det här. Då tycker jag faktiskt att det är rimligt att man på något sätt vidtar åtgärder för att skydda barns intressen, även för sådana saker som inträffar på Internet. Jag hoppas att vi kan komma dit någon gång.
Det är jättebra att man tar initiativ till att blockera sidor och så vidare och har en självsanering, men tyvärr: Det räcker inte. Det finns mycket skarpa och hårda krafter som styr det här. Man ser barn som en trevlig marknad även för den här typen av verksamhet.
Jag tycker att det ändå är viktigt att säga det här, så att vi inte bara hyllar detta utan också ser avigsidorna.
I övrigt håller vi från Vänstern fullständigt med om det som har sagts här från socialdemokratiskt håll om bredbandsutbyggnaden. Det är viktigt att den möjligheten finns i hela landet, inte minst ute på de orter och de glesbygder - långt från Stockholm och andra storstäder - där man faktiskt har minst lika stort behov av snabba uppkopplingar. Det kan faktiskt vara avgörande, till exempel om man ska starta ett litet tjänsteföretag, att man har en direktkoppling via Internet och IT till marknaden. Ska man kunna leva och bo på distans så måste det här fungera, annars får vi en fortsatt inflyttning mot centrumen, och det motverkar den regionala utvecklingen ute i landet.
Avslutningsvis, fru talman, ska jag ägna mig åt det som vi yrkar bifall till - enbart, så att jag inte får kritik för att ha yrkat bifall till för många reservationer. Det gäller reservation 2, som handlar om öppen källkod.
Det beskrivs i betänkandet på ett mycket pedagogiskt sätt. På s. 16 sägs nämligen att "öppen källkod innebär att användaren får fri tillgång till källkoden för programvaran. Användaren kan därigenom själv ändra eller förbättra programmet. Ett exempel på öppen källkod är operativsystemet Linux."
Det talas också om öppen standard, alltså att man har en gemensam öppen teknikstandard som alla kan tillgodogöra sig utan några speciella begränsningar som ger inlåsningseffekter. Vi tycker att det är en jämlikhetsfråga att inte lägga in en mängd begränsningar i själva programvaran, i tekniken, eftersom man då blir hänvisad till ett visst företag och dess marknadslösningar. Det gäller att ha så stor öppenhet som möjligt. Detta utvecklar vi i reservation 2.
Slutligen vill jag för protokollets skull nämna att vi i riksdagen har den ordningen att det aldrig går att få igenom en motion. Om utskottet stöder motionen kan den anses vara tillgodosedd och därmed avstyrks den. Därför är det mycket glädjande att vi nu, hoppas jag, inlett en ny era i trafikutskottet. Som framgår av exempelvis s. 9 och s. 19 säger utskottet att det kan instämma i det som framförs i motionerna, i detta fall Vänsterpartiets motioner.
Ifall någon om kanske tio år vill läsa vår debatt kan den personen undra vad det är för konstig reservation Vänstern har. Där sägs ju samma sak som i majoritetstexten. Faktum är att majoritetstexten anpassats till den text som finns i reservationen. Majoriteten instämmer alltså i det som står i motionen.
Jag hoppas att det är en ordning som sprider sig även till andra utskott och att den ordningen kvarstår när vi bytt regering så att också den nya majoriteten då är så ödmjuk och trevlig mot oppositionen att den, om den hittar ett korn av sanning, kan hänvisa till deras motioner. Det vore en bra ordning. I dag har vi en märklig ordning när endast 1-2 procent av alla kloka riksdagsmotioner tillstyrks. I realiteten tillstyrks dock ganska många, men det sker genom att motionerna anses tillgodosedda eftersom man vidtar åtgärder. Detta gör att vi framstår som aningen fjantiga när vi skriver motioner trots att vi aldrig får igenom något. Vi kan faktiskt få igenom vissa saker. Det är ett steg i rätt riktning.