Herr talman! Om Désirée Liljevall hjälper till så att jag får bli minister och sitta på avtryckaren så får jag bättre möjlighet att förverkliga alla mina tankar om detta. Just nu är det inte så, och då får man genom debatter här i kammaren och på andra sätt bidra till opinionen och försöka stärka tankarna på hur det här skulle kunna gå till.
Självfallet måste det här som alltid vara fråga om en balansgång mellan olika sätt att främja en utveckling som man vill åstadkomma. Det behövs skattestimulanser och det behövs bredbandsstöd, som man har haft nu.
I mitt anförande var jag lite grann inne på det som vi skulle ha gjort annorlunda om vi hade suttit på makten från början i den här utveckling. Vi ville ha en digital allemansrätt där staten tar ansvaret för ett heltäckande optofibernät, ungefär som elnätet, telenätet, järnvägar och vägar i hela landet. Det här är infrastruktur som det är ett samhälleligt ansvar att stå för, enligt vårt synsätt. Sedan ska vi ha olika aktörer som opererar på de infrastrukturnät som finns.
Som Désirée påpekar är det fortfarande hundratusentals hushåll som står utanför trots att Björn Rosengren i den här talarstolen för sju år sedan sade: Inom ett par år har vi fixat det här. Då är 98 procent av alla med!
Det var ett fatalt misslyckande. Men nu måste vi gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag skulle verkligen välkomna ett omtag i de här frågorna där vi kan få en hyggligt bred samsyn över blockgränserna. Jag tycker att tonläget i debatten så här långt i dag har indikerat att det kan vara möjligt.