Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag kanske kommer att vara lite tråkig i mitt debattinlägg. Jag är vikarie för den som skulle ha deltagit i debatten. Jag är alltså egentligen mycket fräsigare när jag debatterar. Det kan ni kanske få se prov på senare någon gång.
Vänsterpartiet är mycket kritiskt till de prioriteringar som regeringen har gjort i arbetet för att öka återvändandet av dem som får avslag på asylansökningar. Vi menar att fokus bör ligga på ett effektivt återvändande med bibehållen rättssäkerhet och mänsklig värdighet och inte på repressiva åtgärder.
Överväganden inom ramen för återvändande måste också göras mot en enligt vår uppfattning skriande brist på humanitet och rättssäkerhet i själva asylprocessen. Därför finns det ingen anledning att, som utskottsmajoriteten har valt att göra, ytterligare betona just återvändandeperspektivet före andra viktiga avväganden. Det arbete som Statskontoret redan utför på området borde vara nog.
Fru talman! I Svenska Röda Korsets mångåriga arbete med dessa frågor har det tydligt framkommit att det är just positiva incitament som ökar viljan till och möjligheten för återvändande. Då är det för mig obegripligt att debatten i dag och i utskottet fokuserar på precis det motsatta. Vad är syftet med en debatt om repression och hårdare tag om det inte får önskad effekt? Kan det vara för att debatten inte ska handla om andra viktiga frågor - vad vet jag? Men vi borde ha en mer redig ingång. Vi vill väl att det här ska fungera på ett bra sätt? Det kan inte bara vara så att vi slår på stortrumman för att visa oss coola här i kammaren.
Det här handlar om att utöka återetableringsstödet så att det omfattar fler nationaliteter och om att ge behovsanpassad rådgivning efter avslag på asylansökan och inför återvändandet. Det handlar även om riktade stödinsatser till särskilt utsatta grupper såsom våldsutsatta kvinnor och personer med funktionsnedsättning. Att förbereda för ett återvändande så att både de materiella och de psykosociala förutsättningarna är så goda som möjligt underlättar återvändandet. Dessa insikter bör vara vägledande i samarbeten och avtal med andra länder i stället för hot om indraget utvecklingsbistånd.
Fru talman! Diskussionen om målkonflikter leder fel. En asylprocess som karakteriseras av effektivitet och rättssäkerhet med korta handläggningstider skulle resultera i beslut som accepteras i högre grad och minska risken för att man får en stark anknytning till Sverige. Detta skulle underlätta återvändandearbetet. På detta sätt kan målen samverka för en bättre fungerande process i stället för att de ställs emot varandra. Regeringen bör därför återkomma med en strategi för återvändandepolitiken som bygger på erfarenheter av vad som faktiskt funkar och där migrationspolitikens mål samverkar. Jag yrkar därför bifall till Vänsterpartiets reservation.