Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Polisen är, har alltid varit och kommer nog alltid att vara en verksamhet som engagerar många, och det är väldigt bra. Polisen är ju, för att travestera en slogan som Polisförbundet hade för ett par år sedan, samhällets skyddsombud.
Det är många som har synpunkter på och åsikter om vad polisen gör och vad de borde göra, vad som ska prioriteras och på vilket sätt polisen ska organiseras, utbildas och styras. Det finns också en hel del synpunkter på vilken utrustning polisen ska ha, ja till och med vilka hundar man bör välja för att eftersöka till exempel barn som har sprungit bort. Det är i grunden väldigt positivt att vi, både vi här i kammaren och andra, engagerar oss i polisens uppdrag.
Det är ett väldigt viktigt uppdrag. Det främsta och det allra viktigaste är tyvärr det som man oftast talar allra minst om. Då menar jag faktiskt polisens uppgift att förebygga och förhindra brott. Det är faktiskt polisens primära uppgift. Det är där polisen framför allt måste bli bättre för att minska antalet brott i samhället och framför allt för att bryta kurvan, som går uppåt, när det gäller våldsbrott.
Men för att förebygga brott krävs det insatser från ganska många olika aktörer. Det krävs framför allt att enskilda människor känner en stor tilltro till polisen och vill bidra och hjälpa till genom att ha en bra dialog med just sin polis. Då måste det finnas en polis som det är lätt att få kontakt med, helst en polis som man känner redan i förväg. Då kan människor enkelt ge polisen tips, uppslag och idéer om vad som händer i närsamhället.
När människor känner förtroende för polisen och vet att polisen verkligen kommer och hjälper till när man behöver vågar vanliga människor också visa civilkurage och agera när det kan behövas. Men då krävs det, fru talman, att det finns poliser i hela landet, även i glesbygd, dygnet runt, året runt. Så är det inte i dag.
Även andra i samhället, som frivilligrörelsen, idrottsklubbar, religiösa samfund och företag, har sin roll att fylla. När de bjuds in till samarbete med polisen visar det sig att det finns ett stort engagemang och mycket kunskap om den lokala problembilden och den lokala brottsligheten. Men då krävs det polisiär närvaro i lokalsamhället, och det saknas på många ställen i Sverige i dag.
Slutligen vill jag också nämna kommunernas roll i det brottsförebyggande arbetet. Många kommuner har nu bildat brottsförebyggande råd. Och vi hörde i justitieutskottet för en tid sedan att man i Eskilstuna jobbar väldigt aktivt med att förebygga brott, speciellt bland unga. Där har man också projekt som går ut på att ungdomar ska våga och vilja vittna i rättegångar.
Det finns många projekt på lokal nivå som har till syfte att minska brottsligheten och öka tryggheten. Men för att det ska fungera, fru talman, krävs det poliser i lokalsamhället. Samhället kan inte överta polisens roll, även om många olika aktörer gör betydande insatser, inte minst de ideella brottsofferjourerna.
Utöver uppdraget att förebygga brott ska polisen självklart också utreda de brott som ändå begås, och man ska klara upp ännu fler brott än som sker i dag. Det krävs att polisen har rätt kompetens för att bekämpa så skilda brott som narkotikasmuggling, rattfylleribrott, barnpornografi, ekobrott - ja, listan kan göras hur lång som helst.
Som alla förstår menar vi moderater och alliansen att en viktig utmaning för rättsväsendet är att det utbildas fler poliser, så att det ska finnas poliser i hela Sverige, året runt, dygnet runt. Regeringens mål är klart och tydligt. Det ska finnas 20 000 poliser år 2010. Dessutom ska fler poliser än i dag arbeta på kvällar, nätter och helger. Och synligheten ska öka för oss vanliga medborgare. Det ska finnas poliser som gör oss trygga och som förhindrar att brott över huvud taget begås.
Något som den här regeringen dock inte har gjort, och det är viktigt att poängtera, är att stänga någon polishögskola för att avvakta en utredning om en ny polisutbildning. Den här regeringen gör precis tvärtom och satsar på att öka antagningen till polishögskolorna. I mitten av 90-talet stängde den dåvarande regeringen polishögskolan i tre terminer innan den nya utbildningsmodellen togs i bruk. Det var inte särskilt bra för polisen av många skäl. Jag ska inte förlänga debatten genom att gå in på alla negativa aspekter eller älta vad den tidigare regeringen bestämde, men nuvarande regering har en annan syn på polisen.
Redan i höst, och därefter till vår- och höstterminen 2008, utökas platserna på de tre polishögskolorna från 528 till 830 studenter. Dessutom har Rikspolisstyrelsen i budgetdirektiven, där både jag och Margareta Persson från Socialdemokraterna har varit med och fattat beslut, beslutat att man redan nu ska arbeta aktivt med att se över den nuvarande polisutbildningen. Man ska se över antagningskrav och hela grundutbildningen. Man ska se över kurs- och utbildningsplaner och öka styrningen av utbildningens innehåll och struktur. Bland annat har rikspolischefen utsett en ny rektor för att förbättra polisutbildningen ytterligare. Den är i många stycken bra redan i dag, det håller jag med Lena Olsson om, men mycket kan göras ännu bättre.
Det som är väsentligt att nämna är att man inom polishögskolorna ska säkerställa att utbildningen utvecklas i takt med verksamhetens behov och att samstämmigheten mellan de tre skolorna blir bättre.
Nu har som vi alla känner till regeringen startat en ny polisutbildningsutredning som på kort tid - det här är viktigt - ska utvärdera den nuvarande polisutbildningen som har funnits i snart tio år för att inte, som man säger, slänga ut barnet med badvattnet. Vad är bra i den nuvarande utbildningen? Vad är bra här i Solna? Vad är bra i Växjö och i Umeå? Vad kan utvecklas och förbättras? Behöver allting ändras från grunden eller kan några bitar finnas kvar och i så fall vilka? Vad behöver polisen för kunskaper i framtiden? Vilka krav kommer att ställas? Det är viktiga frågor som den nuvarande utredaren länspolismästaren Anders Danielsson ska se över. Med sig i den utredningen har han det material som Agneta Stark redan har levererat. Det är en 60-sidig promemoria där det finns väldigt mycket matnyttigt.
Vi i alliansen menar att det behövs ett utvidgat utredningsuppdrag och välkomnar därför att det nu sker en utredning som inte bara fokuserar på formen utan framför allt på innehållet och försöker se vad polisen behöver för kompetens i framtiden. Syftet är inte, fru talman, att polisen ska få en försämrad utbildning - tvärtom! Polisen ska få en förbättrad utbildning i det nya systemet. De ska få rätt utbildning för de behov som finns.
Jag vill också helt kort säga något om övriga angelägna frågor och förslag i oppositionens motioner och reservationer.
Vi delar definitivt uppfattningen om att utredningar om brott mot unga människor och barn ska bedrivas särskilt skyndsamt. Det ställs särskilt stora krav på förundersökningsledare att göra det, och JO:s tillsyn är god. Det gällande regelverket stipulerar att förundersökning ska vara klar och åtal väckt inom tre månader så snart det finns någon skäligen misstänkt för brottet. Det är alltså i tillämpningen av regelverket som det har funnits brister, och det löser vi inte genom att ändra regelverket.
Beträffande brott med unga lagöverträdare ska polisutredningen också ske med särskild skyndsamhet och ska som huvudregel vara avslutad inom sex veckor om det är ett brott med fängelse i straffskalan.
Det finns alltså tydliga och klara regler redan i dag. När de inte har följts beror det på att man har prioriterat fel inom polisen. Skälet till att man prioriterat annorlunda är framför allt att polisbrist.
En motion som våren 2006 bifölls av riksdagen kom från Vänstern och handlade om obligatorisk handledning av poliser. Jag vill nämna den, för jag tycker att det är en viktig fråga av flera skäl. Dels har de flesta yrkesgrupper i samhället som jobbar med människor, till exempel socialsekreterare, obligatorisk handledning i sin tjänst. Det är viktigt för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön, men det är också viktigt att poliser som ingriper mot människor med stora problem inte ska bli cyniska och börja generalisera om människor. Det är otroligt viktigt för yrkesrollen att man får avlastning med professionell hjälp! Därför är handledning viktigt. Orsaken till att vi inte bifaller den här motionen är att det skedde ett tillkännagivande i våras. Regeringen har lovat att återkomma redan under våren till riksdagen när det gäller detta.
Avslutningsvis vill jag säga att det finns väldigt många goda intentioner i oppositionens förslag och reservationer men att mycket redan sker på Rikspolisstyrelsen, inom de andra myndigheterna och inom Regeringskansliet. Man får tyvärr konstatera att det tar lite tid att ändra. Men det är bättre att det får ta tid och bli rätt än att vi hastar fram.
(Applåder)
I detta anförande instämde Inge Garstedt, Krister Hammarbergh och Anders Hansson (alla m).