Fru talman! Begreppet integritet kan tolkas på många olika sätt beroende på i vilket sammanhang det används och vem det är som tolkar begreppet.
Jag har hört många olika exempel på vad människor upplever som stötande och närmast kränkande. En person tyckte till exempel att det kändes obehagligt att på hotellrummets tv-skärm mötas av texten: Välkommen Lena Andersson vi hoppas att du ska trivas hos oss under din vistelse! Någon annan ansåg att det borde vara helt förbjudet att fotografera människor som befinner sig tillsammans med andra i offentliga miljöer. Ytterligare någon ansåg att alla myndighetsuppgifter borde kunna samköras.
Nationalencyklopedin skriver att integritet är rätten att få sin personliga egenart och inre sfär respekterad och att inte utsättas för personligen stötande ingrepp. Det handlar också om helgjutenhet, vilket innebär att veta sitt mål, att kunna handla efter sin övertygelse och att stå emot påtryckningar. Detta är ett par exempel.
Det här betänkandet behandlar 33 olika motionsyrkanden som spänner över många olika områden. Det handlar om alltifrån kränkningar på internet till patientintegritet och öppnande av Stasiarkiv.
Skyddet av den personliga integriteten är så pass viktig i vårt land att den är grundlagsfäst. En av de förändringar som infördes efter det senaste valet 2010 förtydligar betydelsen av att skydda integriteten ytterligare genom skrivningen i 2 kap. 6 § regeringsformen om grundläggande fri- och rättigheter, där det i det i första stycket bland annat talas om skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Det står om kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Det står också om brev och andra förtroliga försändelser och om skydd mot hemlig avlyssning med mera.
Andra stycket har förtydligats med: "Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden."
Enligt kap. 8 i den europeiska konventionen om skyddet för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, som Sverige för övrigt har tillträtt, har var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
I en humanistisk stat som vår är det av stor vikt att människors privatliv skyddas. Enligt min och Folkpartiets uppfattning är det oerhört viktigt att människor känner tilltro till staten och att maktförhållandet mellan staten och enskilda människor är i god balans. Det är därför angeläget att lagarna utformas så att enskilda människor och deras privatliv skyddas.
Dess värre finns det en rad händelser och rättsfall under åren som har visat hur oskyddade människor är när det handlar om fotografering och smygfilmning. I ett av de mer uppmärksammade målen hade en hyresvärd utan tillåtelse berett sig tillgång till en ung kvinnas lägenhet, där han installerat en kamera i en badrumsventil, vilken gjorde det möjligt att observera kvinnan. Mannen åtalades för sexuellt ofredande och hemfridsbrott, men han dömdes enbart för hemfridsbrott eftersom han utan lov hade befunnit sig i kvinnans lägenhet i samband med installationen av utrustningen.
Frågan huruvida smygfilmning har inneburit en brottslig handling har prövats i flera mål. Det har handlat om filmning på stränder, i omklädningsrum, i grannars sovrum etcetera. I många fall har domstolarna ansett att själva filmningen inte varit straffbar men dömt för andra brott, till exempel hemfridsbrott, olovlig avlyssning och tjänstefel.
Fru talman! Här finns en lucka i vår lagstiftning. Det har dock visat sig svårt att utforma en lag som skyddar enskilda personer mot händelser av det här slaget utan att inskränka friheten för medier, vilket är en annan viktig princip i en av våra grundlagar.
Frågor av det här slaget måste enligt vår uppfattning gå att lösa. Det är inte acceptabelt att man som enskild individ inte ska kunna lita på att det finns platser där man kan vara säker på att man inte bli filmad eller fotograferad.
Integritetsfrågorna är och har i stort sett ständigt varit under utredning i någon form. Just nu arbetar Yttrandefrihetskommittén med en översyn av huruvida det generella skyddet för den enskildes integritet och privatliv bör stärkas i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Detta arbete ska redovisas i augusti i år.
Alla motionsyrkanden inom det här området visar att integritetsfrågor är något som engagerar. Någon vill begränsa myndigheters tillgång till uppgifter om enskilda människor. Någon annan vill öka öppenheten och möjligheten till insyn.
Samtidigt som diskussionen om graden av öppenhet och transparens inom det offentligt finansierade diskuteras öppnas nya möjligheter att kartlägga människors liv genom den tekniska utvecklingen - till exempel genom det kontantlösa samhället, genom stamkundskort, genom RFID-teknik, genom tjänster via mobila abonnemang och mycket mer. Var gränsen går för vad som är möjligt är svårt att se.
När nya möjligheter öppnas måste olika intressen balanseras mot varandra. Ökad öppenhet och transparens ställs mot behovet av sekretess för att skydda människor. Tillgången till register ställs mot skydd av enskilds egendom och privatliv. Möjligheten att kommunicera fritt ställs mot möjligheten att förebygga brottsliga handlingar. I varje sammanhang måste skyddet för den enskilda människans integritet finnas med.
Fru talman! Många av motionerna i det här betänkandet är intressanta, och det finns anledning att ta frågeställningarna på största allvar. Det är viktigt att integritetsfrågorna är under lupp och att diskussionen om den här typen av frågor är levande. Det pågår utredningar och ärenden bereds, vilket framgår av utskottets ställningstaganden. Det finns en bred samsyn i riksdagen när det gäller frågor av detta slag. Det visar inte minst det begränsade antalet reservationer i detta betänkande.
Med hänvisning till detta vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.