Herr talman! Sofia Arkelsten gör en beskrivning av en oreda i budgethanteringen. Den har ju en orsak i den migrationssituation vi har i dag och som ställer väldigt mycket på huvudet när det gäller planeringsförutsättningar.
Detta påverkar naturligtvis förutsättningarna för en budget. Precis som Sofia Arkelsten beskriver insåg vi redan när budgeten landade på riksdagens bord att de prognoser som den är baserad på naturligtvis inte längre gäller utifrån att antalet människor som söker asyl i vårt land hade ökat väldigt mycket.
Sedan utbröt en diskussion om hur stora avräkningarna för asylmottagningen skulle bli och hur mycket som skulle räknas av från biståndsbudgeten. Multiplicerade man hur vi har brukat göra rakt av talades det till och med om avräkningar på halva eller mer än halva biståndet. Det skulle naturligtvis få förödande konsekvenser för de utvecklingssamarbeten som Sverige bedriver runt om i världen.
Precis som Sofia Arkelsten beskriver bestämde sig regeringen för att sätta ett tak och har också meddelat att man återkommer senast i vårändringsbudgeten med förslag om hur avräkningarna kommer att justeras. Det är sena besked; det kan jag hålla med om. Men det är också en exceptionell situation.
Min fråga till Sofia Arkelsten, och det här är inte någon hypotetisk fråga, är hur många gånger man ändrade i biståndsbudgeten under innevarande år under de åtta år som ni och den förra regeringen ledde biståndsarbetet.