Herr talman! Jag tackar Hans Linde; det är upplyftande på många sätt att han läser den kristdemokratiska biståndspolitiken. Jag tror att det finns mycket inspiration för Hans Linde att hämta där, inte minst i kampen för demokrati runt om i världen. Det är en mycket tydlig prioritering vi kristdemokrater gör.
Hans Linde ställde ett par frågor. Jag pekade tydligt på att vi anser att vi när det gäller stödet till FN-organen i nuläget behöver prioritera UNHCR, World Food Programme och naturligtvis flyktingarbetet, som FN står mitt i. Jag tror också att Hans Linde är medveten om att de utvärderingar som har gjorts av olika FN-organ har gett vid handen att alla inte fungerar lika bra. Det bör få konsekvenser när Sverige ständigt ska utvärdera och omfördela sina resurser.
Menar Hans Linde att detta ska vara en gång för alla givet? Ska vi fortsätta med det vi alltid har gjort när världen förändras? När organisationer inte lever upp till de krav på transparens, öppenhet, effektivitet och annat vi ställer måste man tänka om. Då måste man tänka om, och då måste man vara beredd att flytta pengar från de FN-organisationer som fungerar sämre till dem där det krävs mer insatser just nu.
World Food Programme skriker efter ytterligare resurser. Då tycker vi att det är angeläget att kraftsamla, fokusera och se till att vi når fram med mer bistånd i länder där vi faktiskt har en situation som innebär att flyktingar vänder från flyktingläger och ibland försöker ta sig tillbaka till de länder de flytt från, därför att förhållandena har blivit så pass miserabla. Det är i det ljuset vi föreslår en ökad koncentration av medel till FN-organen.