Fru talman! Detta betänkande om kommunernas roll i avfallshanteringen kom till genom att regeringen drog tillbaka sin förra proposition på området. Det var ett klokt beslut, anser jag. Nu kan vi vid ett senare tillfälle i stället hantera sakfrågorna på ett bättre samlat och bättre övervägt sätt.
Ett friare agerande från de kommunala avfalls- och energibolagens sida skulle kunna få betydande negativa miljökonsekvenser utifrån att det riskerar att förstärka den snabba utbyggnaden av förbränningskapacitet som hindrar utvecklingen av materialåtervinning och biogasframställning.
Vänsterpartiet har under mandatperioden agerat konsekvent och kraftfullt för en ökad statlig och kommunal biogassatsning. Som ett led i detta begär vi en samlad översyn av lagförslagets miljökonsekvenser med särskilt fokus på biogasen inför ett beslut som innebär ökade möjligheter för de kommunala bolagen att förbränna avfall.
På energiområdet är det avgörande att inte långsiktigt binda upp sig vid storskaliga lösningar. Detta är ett av flera betydande skäl för Vänsterpartiet att vilja avveckla Sveriges kärnkraftsberoende och ett centralt skäl att avvisa storsakliga satsningar på fossilgas. Av samma skäl var och är vi skeptiska till regeringens förslag. Det finns risker för att det ensidigt gynnar storskalig avfallsförbränning och därmed långsiktigt binder upp oss vid en otillfredsställande metod att behandla avfall.
Vänsterpartiet accepterar viss avfallsförbränning förutsatt att det är för förbränning avsedda utsorterade fraktioner som förbränns. Men den väldiga förbränningsöverkapacitet som står för dörren står i klar konflikt med en minimering av avfallsmängder, återanvändning av material och produktion av biogas. En framtida politik bör därför entydigt inriktas på att minimera avfalls uppkomst, avsluta deponering och minimera avfallsförbränning i linje med avfallshierarkin och med inriktning på det miljömässigt bästa hanteringssättet för varje avfallsslag.
Avfallsförbränningsskatten är ett viktigt styrmedel i denna riktning. En avfallsförbränningsskatt enligt energiskattemodellen kommer att införas. Vänsterpartiets nästa steg eller långsiktiga mål är en skatt enligt avfallsskattemodellen.
Jag går så över till lokaliserings- och självkostnadsprincipen.
Den sedan länge etablerade begränsningen för den kommunala kompetensen är central i svensk lagstiftning och föreslogs förändras utan att starka sakargument framförts och utan att förslaget, efter vad vi vet, skulle ha förankrats eller beretts på ett tillfredsställande sätt.
Förslaget att i avfallsfrågor ge de kommunala avfalls- och energibolagen ett generellt undantag från lokaliserings- och självkostnadsprincipen har inte tidigare beretts, vad vi har sett. Regeringen har inte tidigare aviserat att någon förändring står för dörren och frågan har, vad vi vet, inte utretts i något sammanhang där branschens aktörer getts tillfälle att lämna sina expertkunskaper.
I det arbete som ledde fram till den proposition som vi skulle ha behandlat skrev regeringen: Konsekvenserna av förslagen om undantag från lokaliserings- och självkostnadsprinciperna bedöms i praktiken bli begränsade eftersom många kommuner och kommunala bolag i dag inte följer en strikt tolkning av dess principer i kommunallagen.
I klartext innebär det att regeringen föreslog en lagändring med motiveringen att lagen kringgås.
Att avfallsbolagen har skapat en infrastruktur som blir lönsam först om lagstiftningen förändras är anmärkningsvärt. Men om riksdagen som lagstiftande församling skulle acceptera detta som argument för att förändra lagrummet är det anmärkningsvärt och kan liknas vid en utpressningssituation, anser vi. Därför avvisade vi regeringens sätt att som argument anföra att kommunernas nyligen gjorda investeringar i kapacitet och kompetens bör kunna utnyttjas.
Under de senaste åren har undantag för lokaliserings- och självkostnadsprinciperna införts för bland annat kollektivtrafik, ambulanstransporter och VA-området. Vänsterpartiet anser att sådana undantag i vissa fall kan vara berättigade men vi välkomnar nu regeringens initiativ att göra en samlad översyn av undantagen från lokaliserings- och självkostnadsprinciperna. Denna översyn bör genomföras ganska skyndsamt och ligga till grund för beslut om ökade undantag.
Översynen ger också möjlighet till en genomgripande debatt om kommunerna och de kommunala bolagens roll. De senaste årens gradvisa och sektorsvisa utvidgande av undantagen har ur detta perspektiv inte varit tillfredsställande. Betydande samhällsaktörer som större miljöorganisationer och fackförbund har inte gett sina synpunkter på utökandet av undantagen.
När nu ett samlat grepp ska tas enligt utskottets tillkännagivande bör det inkludera en debatt där alla får komma till tals.
Vi ser nu fram emot ett nytt samlat förslag där materialåtervinning bör prioriteras högre, där källsorteringen ökar och där miljö- och hälsokonsekvenserna av avfallsförbränningen bör analyseras på ett djupare sätt.
Därutöver ser vi fram emot att avfallshierarkin verkligen ska användas på det sätt den var tänkt.
Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet MJU29.
Herr talman! Jag vill tacka utskottet och mina ledamotskamrater för de här åtta årens arbete i olika situationer. Det har känts skönt att ha arbetskamrater som skiljer på person och funktion. Jag önskar er lycka och framgång i framtiden.
(Applåder)