Fru talman! Tack, Ida Karkiainen, för din fråga! Vi anser inte att det är viktigt när det gäller just dessa kommittéers sammansättning. De som väljs till kommittéerna väljs nämligen inte utifrån sitt kön; det vet riksdagsledamoten också. Det är helt orimligt att det skulle vara så. Man plockar in de här experterna därför att de är kunniga inom sitt sakområde. När det gäller utomstående är det oftast äldre personer. Om det är en sned könsfördelning i den relativt lilla grupp som vi plockar dessa experter från kommer detta att återspeglas bland de experter som väljs in till kommittéerna.
Som vi ser i tabellen över de senaste åren håller detta dock på att jämna ut sig, och förmodligen kommer kvinnor om några år att ha en överrepresentation. Detta kan det vara jätteintressant att göra statistik över, men det är mer intressant att göra statistik över den offentliga sektorn eller så och titta på varför det är en sned könsfördelning där åt ettdera hållet - inte över sammansättningen av kommittéerna. På den nivån tittar vi inte på kön, utan vi tittar på kunskaper.
Visst, man skulle kunna ha kvar den här statistiken. Men man ska vara medveten om att kanslierna har en hel del arbete med detta. Det kanske är viktigare att vi får statistik över hur mycket verkstad det blir i de här kommittéerna. Hur många av de betänkanden som kommittéerna kommer med mynnar ut i lagförslag, alltså i propositioner från regeringen? Hur många av dessa kommittébetänkanden genererar lagrådsremisser, och hur många blir föremål för eventuella justeringar från Lagrådets sida?
Detta är ju mycket mer intressant för det lagstiftande arbetet än att redovisa könsfördelningen, som vi egentligen inte kan påverka så mycket eftersom det är en så pass liten, begränsad grupp som vi kan välja dessa experter ur. Denna begränsade grupp återspeglar en lite frusen bild av hur Sverige såg ut för några decennier sedan.