Fru talman! Det ekonomiska läget i Sveriges kommuner har varit ansträngt under en längre tid. I den rapport som SKL - SKR heter det nu, Sveriges Kommuner och Regioner - presenterade förra månaden ser vi hur denna negativa trend förstärks ytterligare. Utgifterna ökar betydligt mer än intäkterna. Mot slutet av denna mandatperiod uppgår skillnaden mellan utgifter och intäkter till 38 miljarder kronor. Året därpå, 2023, uppgår den till 47 miljarder kronor.
Från regeringen får vi höra att detta beror på att vi blir allt äldre och att vi lever allt längre. Det är klart att man kan skylla på de gamla, att de inte har vett nog att gå och dö i tid. Men särskilt sympatiskt är det inte.
En annan förklaring kan vara att vi har en oerhört stor andel, som varken är unga eller gamla, i arbetsför ålder som inte arbetar. Det är människor i arbetsför ålder som i stället för att bidra med kommunala skatteintäkter uppbär kommunalt försörjningsstöd. Väldigt många av dessa människor är utrikes födda.
Arbetslösheten bland inrikes födda ligger på 3,8 procent. Bland invandrade från exempelvis Asien eller Afrika är arbetslösheten uppemot 30 procent.
Bland de inskrivna hos Arbetsförmedlingen, som antingen är öppet arbetslösa eller har någon form av aktivitetsstöd, har andelen födda utanför Europa ökat från 10 procent i början av 2000-talet till omkring 50 procent i dag. Det betyder att åtminstone hälften av arbetslösheten är importerad. Det skulle också ha kunnat vara en förklaring till det oerhört ansträngda läge som många kommuner i dag befinner sig i. Men det är kanske enklare att skylla på de äldre.
Sverigedemokraterna kommer att hjälpa kommunerna i det läge som de befinner sig i nu. Det är helt enkelt rimligt att låta staten ta ett betydligt större ansvar för finansieringen av det enkla skälet att det är regeringens politik som har försatt kommunerna i det ansträngda läge som de nu befinner sig i.
Det är helt korrekt att det får konsekvensen att statsskulden sjunker i något långsammare takt. Det är en prioritering som vi tycker är rimlig. Det i sig har dock ingen bäring på överskottsmål, på skuldankare eller på det finanspolitiska ramverket, eftersom de tar sikte på den ackumulerade offentliga sektorn som alltså får en starkare finansiell ställning i Sverigedemokraternas budgetalternativ jämfört med regeringens.
Fru talman! Det är för oss helt tydligt - jag tror att jag talar för hela oppositionen, men ni får rätta mig om jag har fel - att regeringen har tappat greppet om brottsligheten. Man är uppenbart inte vare sig villig eller kapabel att på allvar komma till rätta med dessa djupt allvarliga problem. Det är kanske inte så konstigt när regeringschefen själv säger: Vi såg det inte komma.
Alla andra såg det komma, precis alla förutom just regeringschefen och hans statsråd. Det är fullständigt häpnadsväckande. Man hade på allvar kunnat plocka 20-25 pers slumpartat från gatan och satt dem att styra Sverige, och de skulle ha gjort ett bättre jobb än denna regering. Bara det att man inte kan förstå kopplingen mellan brottslighet och den förda migrationspolitiken - man kan inte etnifiera brottsligheten, som statsministern uttalade det - säger så oerhört mycket.
Förstår man inte de grundläggande orsakerna till problemet kommer man såklart inte heller att kunna lösa problemet. Det är som att utanförskapsområdena hade sett exakt likadana ut även om det bara bodde inrikes födda svenskar där, som att det på något sätt är just dessa platser - små avgränsade geografiska ytor runt om på Sveriges territorium - som på något obegripligt sätt är hemsökta och fördömda, som att det ligger någon djup och diabolisk förbannelse just på dessa små avgränsade ytor. När det gäller inkomstskillnader och arbetslöshet är det som att mindre bemedlade människor - fattiga människor - har sämre moral än människor med mycket pengar. Så är det självklart inte. De allra flesta - nästan alla - som uppbär a-kassa och är arbetslösa letar inte rätt på en automatkarbin och börjar ha ihjäl folk. De är upptagna med att leta efter ett nytt jobb, kanske gå en kurs eller någon påbyggnadsutbildning för att göra sig mer anställbara och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.
Fru talman! I första hand är det såklart den människa, den fysiska person, som är offer för denna brottslighet som får betala det allra högsta priset. Men det finns en ytterligare dimension av detta, nämligen att det påverkar näringslivet. Det påverkar företagens vilja att expandera eller över huvud taget etablera sig. Det påverkar möjligheten att attrahera rätt sorts arbetskraft, för ingen vill givetvis bo eller verka i ett område där människor dör i skjutningar och sprängattentat. Sverigedemokraterna skjuter till de resurser som behövs till samtliga rättsvårdande myndigheter för att återskapa lag och ordning.
Fru talman! Sverige har tveklöst det enskilt mest slapphänta och kravlösa regelverket vad gäller arbetskraftsinvandring från precis hela världen. Medan andra europeiska länder i princip uteslutande söker efter högutbildad, högkvalificerad arbetskraft från andra länder är trenden i Sverige den direkt motsatta. Andelen lågkvalificerade arbetskraftsinvandrare ökar stadigt, och numera är bara omkring fyra av tio högutbildade. Det handlar om bärplockare, diskare, köksbiträden, och många har en lön så låg som 13 000 kronor per månad.
Då måste man självklart ställa följande fråga: Hur är detta samhällsekonomiskt motiverat? Att det på marginalen blir något enklare för det enskilda företaget att kunna rekrytera från precis hela världen med nästan inga förbehåll alls kan jag såklart ha förståelse och även respekt för, men samtidigt har vi en stor och växande arbetslöshet här hemma i Sverige. Vi har fri rörlighet i den nordiska passunionen, och vi har även fri rörlighet av arbetskraft inom EU.
Det man gör med denna politik är att öka konkurrensen bland personer som redan i dag har en svag ställning på arbetsmarknaden och som redan i dag har bara en eller kanske bara en halv fot inne på arbetsmarknaden. De med lite högre utbildning, som det finns en tydlig efterfrågan på, klarar sig, men de med lite lägre utbildning och med mindre erfarenhet och kvalifikationer drabbas. Om jag inte har förstått saken helt fel, fru talman, finns det en klar och tydlig majoritet i denna kammare för att skärpa till detta slapphänta regelverk. Varför är Socialdemokraterna så oerhört passiva?
Sverigedemokraterna är beredda att, tillsammans med de partier som är intresserade, försöka samla en majoritet och gå fram med skärpta krav - antingen direkt här i riksdagen eller genom att tvinga regeringen att agera. Jag tror och hoppas att det går att samla en majoritet för en sådan linje. Sedan får Socialdemokraterna förklara för sina väljare och för fackföreningsrörelsen varför de tycker att det är en bra idé att ha västvärldens mest kravlösa regelverk för arbetskraftsinvandring. Det är inte mitt problem.
Hade vi satt en gräns på åtminstone medianlönen hade påfrestningen på välfärden möjligen inte blivit så kännbar. Men eftersom lönekraven är så lågt satta som 13 000 kronor per månad och eftersom skatteintäkterna blir därefter - och eftersom även dessa människor, liksom deras anhöriga, är i behov av välfärd - innebär den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen ytterligare påfrestningar på den svenska välfärden utöver den regelrätta asylinvandringen. Det är en politik som är otroligt oempatisk och osympatisk gentemot alla dem med en relativt sett svagare ställning på arbetsmarknaden.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservationer nr 2 och nr 6.
(Applåder)