Herr talman! Låt mig börja med, så att jag inte glömmer det, att yrka bifall till utskottets ställningstagande i det här betänkandet,
Riksdagens arbetsformer
, KU4.
Vi socialdemokrater har inga reservationer i det här betänkandet, men däremot ett särskilt yttrande. Trots att vi inte har några reservationer skulle jag vilja ge några kommentarer, dels till vårt särskilda yttrande, dels i en annan fråga.
Vårt särskilda yttrande kan ses som en röstförklaring. I betänkandet KU4 avslås ju en motion från Carl B Hamilton rörande riksdagens arbete med EU-frågor. Vi kan från vårt håll instämma i delar av Hamiltons resonemang, men inte i allt. Hanteringen av dagens två betänkanden kan möjligen ses som lite märklig. Jag får väl ta på mig ansvaret, eftersom jag i någon mening kanske bidragit till det. Sakfrågan, riksdagens arbete med EU-frågor, behandlades ju i det betänkande som vi nyss avslutade, men nu behandlas den motion som rör samma sak. Det är klart att det hela då blir lite knepigt.
I den tidigare debatten har vi redovisat vårt ställningstagande i förhållande till majoritetens förslag, alltså det vilande förslaget om ändringar i riksdagsordningen, vilket också framgår av vår reservation till det tidigare betänkandet, KU3. Vi avstår därför från att lägga fram samma yrkanden här och nu, även om vi naturligtvis har samma uppfattning nu som för 25 minuter sedan när vi behandlade det tidigare betänkandet.
Herr talman! Trots detta känner jag ett behov av att få göra några reflexioner, även om det i någon mening kanske blir en upprepning av vad som framkom tidigare. För min del känns det naturligt att den nya majoritet som formades vid höstens val vill få genomslag för sin politik. Det har jag full förståelse för, även om jag inte sympatiserar med innehållet i förslagen. Personligen tycker jag att det dock förtjänar att framhållas att det finns situationer där det är önskvärt att samla bredare majoriteter. Framför allt tjänar strukturfrågor på att inte förändras när vi byter majoritet i riksdagen. Jag har svårt att förstå den något bristande viljan till att få en bred uppgörelse om procedurfrågor, alltså frågor om spelregler för riksdagens arbetssätt.
Man kan naturligtvis raljera över detta eller möjligen beskriva det så att endast ett parti av sju står utanför, men lite eftertanke borde kunna vara på sin plats. Det är trots allt det största partiet i riksdagen som ställs utanför. Uppenbarligen finns det dock inte någon anledning att ta hänsyn till det. Det hela blir inte mindre märkligt av det faktum, som också tidigare framhållits, att det i samband med diskussionen för ett halvår sedan på många håll fanns en tveksamhet till det sakliga innehållet i de spelregler som förslaget nu innebär. Jag får hoppas att det inte är ett uttryck för vad som kommer att prägla de kommande fyra åren, för i så fall har vi nog ständiga konfrontationer att vänta i stället för en vilja att räcka ut handen.
Den andra frågan som jag skulle vilja ta upp, herr talman, gäller registret över riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen. Från socialdemokratiskt håll tycker vi att tiden nu är mogen för att göra registret obligatoriskt. Vi har ju haft ett antal år med frivillighet, och det har också gjorts en utvärdering av hur det fungerat. I april i år lämnade den särskilda utredaren sitt betänkande. Där finns konkreta ändringsförslag samt förslag om att göra registret obligatoriskt. Betänkandet har remissbehandlats, och såvitt jag förstår har det genomgående mötts av positiva reaktioner. Enligt uppgift är frågan emellertid föremål för överväganden inom riksdagsförvaltningen. Mot bakgrund av att frågan bereds och övervägs har vi beslutat att avvakta beredningen. Det är dock vår bestämda uppfattning att ett beslut om obligatorium måste komma i närtid.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets ställningstaganden.