Herr talman! Jag skall börja med att tacka Ulf
Dinkelspiel, inte för detta svar utan för ett svar som
jag fått skiftligt. Det är ett svar på en fråga som jag
har ställt tidigare angående det svenska försvarets
mintillförsel. Jag delar i och för sig inte
uppfattningen i svaret, men jag vill ändå tacka för
att jag har fått det.
Jag tycker att svaren på de här frågorna är mindre
tydliga. När det gäller Indonesien har statsrådet
Dinkelspiel tidigare uttalat sig här i kammaren om
att han anser att situationen avsevärt har förbättrats
i fråga om synen på de mänskliga rättigheterna.
Verkligheten är nu inte sådan. Det är flera kännare
och bedömare eniga om. Inte minst Amnesty
internationals rapporter visar på det.
Tidigare har man i den rådgivande nämnden haft en
princip om att det skall vara enighet, alla partier
skall stödja beslutet. Det har även mitt parti gjort i
den rådgivande nämnden.
Men nu har det gjorts uttalanden, bl.a. har
Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman
kraftfullt uttalat att han inte delar den
uppfattningen. Det har skett en förändring i
synsättet. Därför anser jag att detta borde tas upp
till förnyad prövning. Det är synd att regeringen
inte har gjort det.
När det gäller enskilda utförselärenden till
länderna vid Persiska viken handlar frågan inte om
enskilda utförselärenden. Den handlar om
huruvida regeringen och KMI har öppnat upp nya
länder och om man nu har accepterat länder kring
Persiska viken som tidigare har varit oacceptabla
för krigsmaterielexport. Där är det också bevisat
att det förekommer kränkningar av de mänskliga
rättigheterna, odemokratiska val, godtyckliga
arresteringar, hundratals politiska fångar osv. I de
här länderna har man dessutom en kraftig
upprustningsnivå.
Jag måste fråga en gång till om man har haft dessa
ärenden uppe, vilket t.ex. KMI hävdar. Om
statsrådet Dinkelspiel inte vill svara på den här
konkreta frågan undrar jag om man anser att
länderna kring Persiska viken är acceptabla för
krigsmaterielexport i framtiden.