Fru talman! Först konstaterar jag precis som ministern att om man ska bekämpa social snedrekrytering, det vill säga att det är ens bakgrund som avgör ifall man studerar vidare snarare än ens begåvning, krävs det en lång rad insatser på många politikområden. Där är vi överens. Jag skulle gärna vilja ta en debatt om skolpolitiken och om de 12 miljarder regeringen föreslår ska tas tillbaka från kommuner och landsting nästa år. Det kan, tror jag, innebära försämrade möjligheter att ge alla barn en bra skolgång. Man skulle kunna diskutera, vilket jag tycker är intressant, lönepolitiken. Vi vet att ett antal kvinnodominerade sektorer i dag har en skev lönesättning som innebär att de inte får lön för mödan och för deras insatser i utbildningssammanhang. Jag tycker att det är en viktig debatt.
Den här debatten handlar om högskolan, och det är till högskoleministern jag har ställt min interpellation. Jag tycker att också högskoleministern i regeringen har ansvar för vad som händer framöver inom de områden där högskoleministern själv kan påverka eller som är direkt kopplade till övergången till högskolan. Jag menar att den långa listan av åtgärder regeringen har föreslagit eller kommer att genomföra kommer att göra det svårare för unga människor att ta steget till högre utbildning, och det förlorar vi alla på.
Det är lite grann av en återvändsgrändspolitik som mest och tydligast symboliseras av synen på komvux där skollagen, som nämndes tidigare, i ett ganska unikt steg förbjuder kommunerna att erbjuda utbildning som gör att eleverna kan läsa upp sina betyg. Det är en ganska intressant skollag som säger nej till möjligheten att läsa upp betyg.
Intagningssystemet ändras så att det meritsystem som regeringen infört och skruvat till ett varv gör att de språkval man gör i mellanstadiet påverkar möjligheten att komma in på sin drömläkarutbildning senare. Det är inte säkert att man på mellanstadiet vet att man vill bli läkare. Där säger Högskoleverket, regeringens egen expertmyndighet, tydligt att det finns risk att föräldrarnas utbildningsbakgrund avgör var man hamnar i utbildningssystemet, inte ens begåvning. Man måste göra en riktad satsning på yrkes- och studievägledning i skolan för att eleverna och föräldrarna ska förstå hur viktiga valen är tidigare i systemet. All forskning visar, detta till Finn Bengtsson, att ju tidigare valen görs, desto högre krav ställs det på att kunna navigera rätt i utbildningssystemet. Då är det inte din begåvning som avgör vart du kommer någonstans, utan det är vem som är dina föräldrar.
Ett sådant utbildningssystem hämmar tillväxt och kreativitet snarar än promotar den. Jag tycker att det finns stora problem med regeringens återvändsgrändspolitik, som också syns i den nya gymnasieskolan där unga människor jag möter vet att de kommer att behöva ändra inriktning senare i livet. Man kommer att behöva en ny utbildning, man kanske kommer att behöva ändra spår helt och hållet. Att driva igenom en politik som innebär att två av tre utbildningsalternativ i gymnasieskolan inte ens ger allmän behörighet kommer, som jag ser det, att riskera att öka den sociala snedrekryteringen ytterligare.
Det man har gjort på arbetsmarknadssidan är att man tagit bort 25:4-regeln som gjorde att de som var 25 år och hade jobbat fyra år kunde få en allmän behörighet att komma vidare till högskolan. Alla de stora universiteten sade att det var en bra regel, vi gillar den. Den har man tagit bort. Konsekvensen av detta syns inte riktigt än; jag delar den uppfattningen. Men konsekvensen av den här politiken blir att den sociala snedrekryteringen riskerar att fördjupas de kommande åren.
Det finns ingen quick fix, det krävs ett målmedvetet arbete, och man måste vara bestämd med vad man vill uppnå. Regeringen pratar om detta men gör tyvärr någonting helt annorlunda.