Fru talman! Jag tror att det om vi ska kunna attackera den sociala snedrekryteringen är viktigt att vi har ett mycket brett perspektiv. Dels ska vi naturligtvis diskutera exakt hur högskolepolitiken ska utformas, men om vi ska kunna angripa den sociala snedrekryteringen måste vi också se hur politiken på andra politikområden är utformad.
Min huvudkritik mot Socialdemokraternas sätt att försöka angripa den sociala snedrekryteringen till högskolan är att man har ett alldeles för snävt sätt att försöka göra det.
Det handlar om olika typer av särlösningar, olika saker som krånglar till olika typer av system. Man har naturligtvis gjort det med de bästa intentioner, men det leder i praktiken inte till några resultat.
Man kan med gott fog säga att den sociala snedrekryteringen har legat konstant rätt så många år, oavsett socialdemokratiska regeringar eller alliansregering hittills. Då är väl den rimliga slutsatsen att den typ av särlösningar som Socialdemokraterna förespråkade inte ledde till de goda resultat som man hade avsett. Jag tror att vi behöver göra ett antal olika saker för att angripa den sociala snedrekryteringen.
I det interpellationssvar som jag just har lämnat har jag redovisat ett antal olika åtgärder såsom ökat uppdrag till Högskoleverket, skärpt studievägledning med information, och jag nämnde skollagen som är på väg att klubbas och vars effekter vi naturligtvis inte kan läsa innan den trätt i kraft. Vi har genomfört en stor och viktig studiemedelsreform. Om vi ska minska den sociala snedrekryteringen är det viktigt att vi slår vakt om ett generöst studiemedelssystem där vi höjer både studiemedlet och fribeloppet.
Jag vill gärna säga att jag tycker att fribeloppet är en viktig social reform. Det finns många, inte minst de med arbetarbakgrund, som inte har rika föräldrar som kan försörja dem under sommaren till exempel och som behöver arbeta för att kunna försörja sig under den tid som studiemedlen inte gäller. Då är det viktigt att man inte straffas med neddragna studiemedel bara för att man jobbar för att försörja sig själv under sommaren.
Vi inför tillfälligt, precis som Mikael Damberg poängterade, fler platser under en tid för att möta en ökad efterfrågan. Vi ser ökade ungdomskullar och en ökad efterfrågan på grund av arbetsmarknadens behov.
Vid sidan av allt detta vi gör inom högskolepolitiken - jag har nämnt några i svaret och några här i debatten - krävs det åtgärder på andra politikområden. Skolpolitiken tror jag är enormt viktig. Vi vet att mycket av den sociala snedrekryteringen till högskolan grundläggs redan vid övergången till gymnasiet. Då är det naturligtvis jätteviktigt att vi har en kunskapsinriktad skolpolitik. Vi har genomfört ett antal åtgärder - tidigare betyg, tidigare utvärderingar, mer ordning och reda i skolan. Om vi inte får mer ordning och reda i skolan, inte ser till att alla följer med, vem är det som drabbas? Jo, det är framför allt de som kommer från miljöer med mindre studievana, människor med arbetarbakgrund. Därför är en omläggning av skolpolitiken central för att vi ska kunna minska den sociala snedrekryteringen.
Det andra område som jag tror är viktigt är att vi för en skattepolitik som gör att det lönar sig mer att utbilda sig i Sverige. Regeringen har som bekant genomfört rätt stora skattereformer. Jobbskatteavdraget är en sådan, men jag skulle också vilja nämna höjningen av gränsen för statlig inkomstskatt. Sverige är ett av de länder som i internationell jämförelse har en väldigt låg utbildningspremie. Det finns flera rapporter som visar det. Teknikföretaget Almega har lagt fram en rapport som visar att det skiljer sig markant när det gäller utbildningspremiens storlek. Saco och flera andra organisationer har argumenterat för att utbildningspremien måste höjas.
Det tredje som är viktigt - och där kan inte vi som politiker påverka helt och fullt även som vi i vissa situationer har ett arbetsgivaransvar - är att se till att lönerna sätts i större utsträckning utifrån att det ska löna sig att utbilda sig. Där har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Jag vill gärna rikta dem uppmaningen att ta det här ansvaret och en uppmaning till landets kommun- och landstingspolitiker som kan påverka lönesättningen att se till att uppmuntra de grupper, inte minst kvinnor, som i dag utbildar sig men inte får tillräckligt betalt för det.