Herr talman! Vänsterpartiet anser liksom övriga partier här att frågor som rör jämställdhet, mångfald och diskriminering inom försvaret är mycket viktiga. Det handlar såväl om värnpliktiga som om anställda. Man kan konstatera att utvecklingen går åt rätt håll men med små myrsteg.
Försvarsutskottet anser att det är mycket viktigt att regeringen och dess myndigheter fortsätter att driva arbetet med att främja jämställdhet och mångfald samt att åtgärder vidtas mot diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och sexuell läggning. Det ska självklart gälla alla myndigheter såsom Räddningsverket, Kustbevakningen, Krisberedskapsmyndigheten, Försvarsmakten och Hemvärnet.
Vänsterpartiet delar även utskottets mening och ställer sig, liksom vid många tillfällen tidigare, bakom FN:s resolution 1325.
Jag vill dock ytterligare utveckla de resonemang som utskottet för. Jag anser att en ökad andel kvinnor i till exempel fredsfrämjande insatser är ett mål i sig. För att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden i resolution 1325 om att öka andelen kvinnor i fredsfrämjande insatser måste handlingsplanen sätta som mål att minst 40 procent av personalen i fredsfrämjande insatser ska vara kvinnor.
Sverige ska enligt handlingsplanen för genomförandet av FN-resolutionen verka för att integrera ett 1325-perspektiv i utvecklingen och användningen av den nordiska snabbinsatsstyrkan. Sverige ska också verka för att 1325-perspektivet integreras i alla EU:s snabbinsatser.
Vi kan nu krasst konstatera att regeringen misslyckats kapitalt med att nå en rimlig fördelning mellan kvinnor och män i den nordiska stridsgruppen och i den styrka som just nu verkar i Tchad. I exempelvis den nordiska stridsstyrkan finns inte ens 4 procent kvinnor. Det är således 96 procent män, trots att man under förra sommaren hade en unik möjlighet att sätta upp en styrka från grunden.
Jag menar att det inte längre räcker med skrivningar om att "verka för" 1325-perspektivet om vi ska nå resultat. Det måste finnas mer konkreta åtgärder. Värnplikten måste vara könsneutral. Kvinnor och män ska kunna antas på samma villkor. Det är i dagsläget i huvudsak genom värnplikten som rekryteringen till Försvarsmakten sker. Därför är det särskilt viktigt att minst 40 procent av dem som antas redan nu är kvinnor, särskilt med tanke på att vi vill få fler kvinnliga officerare och chefer i försvaret i framtiden. I en plan över hur många man ska bli sedan går det inte att sätta som mål att 40 procent officerare ska finnas nu. Men på tio års sikt kan jag tänka mig det.
Jag är övertygad om att kvinnliga värnpliktiga och blivande officerare känner sig mer välkomna inom Försvarsmakten om de möts av fler kvinnliga chefer och möter fler tjejkolleger i värnplikten.
Menar vi allvar med att fler kvinnor ska söka en militär bana måste vi sätta upp mätbara mål för det. En väg är att kräva att minst 40 procent av de anställda ska vara kvinnor. De ska även ha samma löneutveckling och karriärmöjligheter som männen.
Herr talman! Eftersom vi ställer upp för värden om icke-diskriminering är det angeläget att den svenska försvarsmakten kan bidra till att HBT-frågor uppmärksammas i alla relevanta sammanhang på det internationella planet. Ingen som är deltagande i en svensk internationell insats ska diskrimineras på grund av sexuell läggning. Det gäller självklart de människor de möter i tjänsten, såväl civila som militära kolleger.
Min talartid är slut, jag vill bara säga att vi också ska ha en utbildning om barnsexhandel.
Jag yrkar bifall till reservation 3.