Herr talman! Försvarsmaktens personal och personalförsörjning är dess viktigaste innehåll men kanske också dess största framtida utmaning. Att Försvarsmakten ges förutsättningar att bli en bra arbetsgivare och att Försvarsmaktens personal känner att den kan verka i en miljö präglad av jämlikhet, öppenhet och tolerans är en grundläggande förutsättning för en bra personalförsörjning. Det är därför glädjande att Försvarsmakten själv driver på den frågan, inte minst genom det arbete som överbefälhavare Håkan Syrén personligen lagt ned i initiativet att utveckla Försvarsmaktens så kallade värdegrund. Den innebär helt enkelt att vissa värderingar inte accepteras inom myndigheten som till exempel en människosyn som medför diskriminering och medvetna kränkningar av medarbetare eller medborgare, vare sig i Sverige eller internationellt.
Personal och personalförsörjning är också det område inom försvarspolitiken som kanske främst har förändrats genom alliansregeringens tillträde i oktober 2006. Det har handlat om initiativet att se över pliktlagstiftningen, det har handlat om att eventuellt öppna upp för längre anställningstider för kontraktsanställda soldater, och det har handlat om att öppna upp för ett tvåbefälssystem med mottot ett yrke flera karriärvägar.
När vi samlas här i dag för att just diskutera vissa frågor rörande Försvarsmaktens personal uppfattar jag att det råder rätt så stor uppslutning kring många grundläggande principer. Vi är alla överens om att det är viktigt att FN-resolution 1325 konsekvent genomförs i praktiken, att Försvarsmakten behöver fler kvinnor bland de värnpliktiga och i sin officerskår - den nuvarande nivån på drygt 4 procent är alldeles för låg - och att det är viktigt att vi får fler kvinnor ute på internationella insatser.
Det handlar om att få in ett mer jämställt perspektiv, men det handlar inte minst om praktisk nytta. De erfarenheter som vi har från observatörsteam som verkat i Afghanistan enbart bestående av kvinnor är mycket positiva. Det handlar också om att regeringen fortsätter att driva arbetet med att utveckla mångfald och jämställdhet samt åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning.
Vi har även avsatt mycket tid för att följa upp de här frågorna i vårt arbete i försvarsutskottet. Representanter för Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen inför utskottet lämnat redovisningar och svar på hur arbetet bedrivs och vilka åtgärder man avser att vidta för att öka andelen kvinnor både bland värnpliktiga, i officerskåren och i de internationella insatserna. Utskottet utgår även från att Försvarsmakten kommer att återkomma i denna fråga till utskottet under hösten 2008.
Även alliansregeringen har varit drivande i frågorna om genderperspektiv och kvinnors deltagande i internationella insatser. Den nationella strategi om internationella fredsfrämjande insatser som regeringen håller på att ta fram kommer att framhålla att andelen kvinnor som deltar i svenska bidrag till internationella fredsfrämjande insatser och krishanteringsinsatser ska öka i enlighet med FN-resolution 1325. I takt med att regeringen kommer att uppfylla ambitionen att fördubbla förmågan att genomföra internationella insatser kommer detta arbete att få större genomslagskraft såväl inom Försvarsmakten som internationellt.
Men det har även handlat om att följa upp det arbete som sker på myndighetsnivå. I regleringsbreven för 2008 för Försvarsmakten och Statens räddningsverk finns bland annat återrapporteringskrav som berör 1325 och på vilket sätt ett jämställdhetsperspektiv integreras i den insatsverksamhet som de båda myndigheterna utför. Detta arbete följs upp och utvärderas av Regeringskansliet när till exempel årsredovisning och budgetunderlag inkommer.
Jag vill särskilt lyfta upp Pliktutredningen som ett viktigt framsteg som regeringen har gjort när det handlar om genderperspektiv. I direktiven för denna utredning framhålls just att utredningen ska titta på förutsättningen för att öppna för att mönstring och genomförande av militärtjänstgöring blir könsneutral. En könsneutral mönstring är naturligtvis ett utmärkt sätt att väcka unga kvinnors intresse och engagemang för militär verksamhet. Det är kanske något överraskande att den socialdemokratiska minoritetsregeringen inte tog det initiativet när de hade regeringsmakten.
Genderfrågorna har även präglat den nordiska stridsgruppen, och Karl Engelbrektson som är
force commander
för den nordiska stridsgruppen har lagt ned stor kraft och energi på att integrera genderfrågorna i utvecklingen av stridsgruppen, och han har klart och tydligt på den här punkten deklarerat att de som inte håller med inte är välkomna.
På den europeiska nivån har Sverige varit drivande för att genusperspektiven ska vävas in vid genomförande av EU:s krishanteringsinsatser. Vi har positiva erfarenheter av detta efter EU:s insats i Kongo 2005, då Sverige bidrog med en
gender adviser
.
För att sammanfatta finns alltså en bred uppslutning här i kammaren kring vikten av detta, och arbetet bedrivs med ett stort intentionsdjup av regeringen.
Låt mig runda av med ett par personliga reflexioner. Särskilt i internationella insatser är en jämnare könsfördelning och fler kvinnor ute på fältet av stor vikt. Det är i det skede när soldater rör sig ute bland civilbefolkningen och vill komma i kontakt med kvinnor som det gör skillnad. Det kan vara den enda chansen att närma sig den kvinnliga lokalbefolkningen i ett insatsområde. Däremot i den första insatsen, när det gäller att gå in mellan två stridande parter, är soldaternas kön irrelevant. Då är det primära enbart välutbildade soldater.
Jag har en önskan om att försvarsutskottet ska fortsätta driva frågorna om genderperspektiv kraftfullt och med stor emfas, men vi ska göra det på ett rationellt sätt. Arbetet ska vara kvalitativt snarare än kvantitativt inriktat. Vi måste även vidga perspektivet till andra försvarspolitiska utmaningar som känns ännu viktigare. Jag tänker då på säkerhetspolitisk inriktning och Försvarets förmåga att avvärja hot som vi inte vill se mot vårt land.
Avslutningsvis gläds jag förstås åt det initiativ som tagits i vissa frågor rörande Försvarsmaktens personal och den principiella samsyn som finns. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet på detta område som befinner sig i ett formativt läge, inte minst mot bakgrund av de utredningar som sjösatts.
Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.