Herr talman! Vi är överens mellan alla partier i utskottet om hur viktiga de här frågorna är. Vi hade en diskussion i dag i utskottet som gällde den utvärdering som utskottet har beställt. Jag tog upp frågan om hur det ser ut på kvinnofronten. Någon sade att vi bara kan ta upp de frågor som har mätbara mål. Det är det som brister när vi säger att vi ska ha fler kvinnor i försvaret. Då måste vi tala om hur det ska mätas och vad fler är.
Huvudsaken är att ett mål sätts. Vänsterpartiet har valt 40 procent. Det går att sätta 40 procent om 20 år eller 20 procent om fem år. Det går att sätta stegvisa procentsatser. Men det måste finnas något att mäta för att se om man har lyckats eller misslyckats.
I mitt anförande sade jag att man har kapitalt misslyckats med att få med tillräckligt många kvinnor i NBG. Men det finns inget mål att mäta mot. Min bedömning är att alla måste tycka att 3 procent är för få. Sedan är frågan om Försvarsmakten eller regeringen har ansvaret.
Jag vill peka på annonseringen inför antagandet av människor till den nordiska stridsstyrkan. Bilderna var på grabbar i solglasögon med gevär som stod och vaktade. De tilltalade inte och uppmanade inte kvinnor att söka. Det går att göra andra bilder där kvinnliga militärer finns ute bland civilbefolkningen. Det är också en uppgift. Det är inte bara fråga om stridande styrkor, utan det finns många vardagliga och viktiga uppgifter att hantera. De kan annonseras ut.