Herr talman! Jag tror att det är viktigt att inse att dagens arbetsmarknad totalt sett är oerhört mycket hårdare och kräver mycket mer av människorna än för 10-15 år sedan. Väldigt många människor jobbar på gränsen av sin kapacitet. Jag tänker på dem som är väldigt friska och starka. Även de jobbar på precis samma sätt som alla andra, att man lever precis på marginalen. Det är dyrt att bo i en storstad, och det är dyrt att få sitt liv att gå ihop. Det är svårt att hålla sig frisk ända fram till 65 års ålder. Mellan varven kommer man in i ett så högt tempo, på den hårda arbetsmarknad som vi har i dag på väldigt många håll, att man blir sjuk. Det kan vara lättare sjukdomar, som inte leder till att man behöver förtidspensioneras, men man kan mellan varven behöva möjlighet att ta igen sig för att just kunna komma tillbaka.
Många människor tycker nog att de läkare som de går till borde veta bäst, som pratar med dem med viss regelbundenhet och så vidare. Men här har Försäkringskassan läkare som överprövar dessa läkares utlåtanden. Det Försäkringskassan i dag sysslar med är egentligen en oerhört hård kritik mot Sveriges läkare, när de anser att läkarna har fel i sak när det gäller att bedöma om en person behöver få möjlighet till ersättning för att kunna komma tillbaka till sitt arbete.
Det är också oerhört viktigt att titta på den offentliga sektorn. I dag går man i pension vid 59 års ålder, och sedan kan vi politiker prata hur länge som helst om att det är 65 som gäller. Man går ändå i förtidspension. Jag tror att vi måste försöka finna andra vägar än att bara omorganisera Försäkringskassan. Vi måste inse att vi kanske behöver låta fler människor komma in på arbetsmarknaden, och också korta arbetstiderna.