Herr talman! Antalet personer som har drabbats av långtidssjukskrivningar de senaste tio åren har varit all-time-high. 2002 är det värsta år som vi har upplevt, och jag hoppas att vi aldrig mer kommer att uppleva ett år till med så många förtidspensionerade och så många långtidssjukskrivna. Det var långtidssjukskrivningar som gick över i en förtidspension, en förtidspension utan återvändo.
Förtidspension utan återvändo
kallade också Riksrevisionen sin rapport där de tittade på vad som händer med alla personer. 140 personer per dag blev förtidspensionerade under de senaste tio åren. Man kunde konstatera att det var bara 1 procent av de personer som fick förtidspension som kom tillbaka.
Det handlar alltså om att försöka hjälpa människor i tid, ge dem vård i tid i stället för att låta dem köa och se till att handläggningen fungerar. Jag vill inte välja mellan att den ska vara snabb och att den ska vara rättssäker, utan vi måste självklart ha båda delar. Vi måste se till att sjukskrivningsprocessen fungerar, att folk inte skickas hem i passivitet i åratal. Redan efter tre månader är det risk för ett utanförskap.
Vi kan inte längre titta på en diagnos och säga vem som ska ha rätt till förtidspension. Jag tyckte att interpellanten nämnde cp, cerebral pares. Det vore skrämmande om vi tog upp diagnoser och jämt talade om arbetsförmågan. Jag vet väldigt många som har stora funktionshinder och som gör fantastiska arbetsinsatser ute på arbetsmarknaden.
Låt oss titta på arbetsförmågan hos alla människor oavsett om de har ett svårare handikapp eller en lättare nedsättning av arbetsförmågan. Det kan inte vara rätt att gå efter en diagnos, utan vi ska försöka hjälpa människor tillbaka.
Det är därför den nya regeringen säger så här: Okej! Det är inte lätt att bara öppna dörren och säga välkommen ut i arbetslivet. Vi måste också anpassa arbetslivet, erbjuda dessa personer möjlighet att komma tillbaka, bli anställningsbara och attraktiva på arbetsmarknaden, genom nystartsjobb med sänkta arbetsgivaravgifter lika länge som de har varit utanför arbetsmarknaden och genom fler lönebidrag. Vi måste på olika sätt stödja och hjälpa dessa personer till arbete.
När det gäller fuskdelen var det faktiskt den tidigare regeringen som tillsatte FUT-delegationen, Delegationen mot felaktiga utbetalningar, där 18 myndigheter nu ser om de kan samordna sin information.
Pernilla Zethraeus och jag borde i vår första interpellationsdebatt enas om att säga: Låt oss se till att det blir rättssäkert för den enskilde individen, att personer som är sjuka och arbetsskadade får rätt till sin ersättning och känner sig trygga med det.
Anna Hedborg har i sin senaste utredning skrivit att det i dag är många personer som har fått förtidspension av arbetsmarknadsskäl. Det kan vi aldrig acceptera om vi ska värna en trygg socialförsäkring.