Herr talman! Först till Christopher Ödmann, som säger att det är svårt att hålla sig frisk på dagens arbetsmarknad. Då kan jag konstatera att för första gången på 40 år går arbetslösheten ned men också siffrorna för ohälsan. Det borde väl i så fall vara tvärtom.
Nej, 2002, när vi hade den tidigare regeringen, var det all-time-high - aldrig har Sverige haft så många sjuka, långtidssjukskrivna och i förtidspension. Då ska vi glädja oss åt att vi i dag har en arbetsmarknad där ohälsan går ned, tack och lov.
Till Pernilla Zethraeus: Det är klart att diagnoser måste bygga på vetenskap och beprövad rätt, oavsett vad vi tycker om detta. Jag kan åtminstone säga att jag ser att det skulle vara svårt för Försäkringskassan att ha den medicinska kunskapen att de kan avgöra en diagnos som inte bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag inser också att det här kan vara svårt.
Det var en fråga till - jag vet att Pernilla Zethraeus inte har rätt till ytterligare inlägg. Vi har i dag någonting som heter tidsbegränsad förtidspension. Det innebär att det inte är en livslång förtidspension utan att den ska omprövas. Jag fick frågan i vilken brevlåda vi inte ska lägga en lapp som handlar om möjligheter till omprövning. Jag skulle vilja fråga: Hur ska jag kunna avgöra detta?
Det är självklart att vi måste hjälpa alla människor tillbaka. Särskilt unga personer vill inget hellre än att vi kontaktar dem, och de säger: Hjälp oss tillbaka! I dag får tio ungdomar om dagen förtidspension, men inte på grund av ett funktionshinder - de har varit ute på arbetsmarknaden - utan på grund av psykisk ohälsa. De vill inte bli förtidspensionerade för resten av livet. De vill ha stöd, hjälp och en god rehabilitering, som ger dem hjälp och stöd att komma tillbaka till arbetsmarknaden och till ett socialt liv.
Låt oss i stället hjälpas åt att se till att människor inte hamnar i utanförskap!