Herr talman! Tack återigen för svaret, ministern!
Annika Strandhäll talar om att klara grundskolan. Ja, tyvärr misslyckas vi ju katastrofalt - det är ungdomar som inte går ut skolan, inte kommer in på gymnasiet och inte har fullständiga betyg. Vi misslyckas år efter år på det här området. Vi misslyckas på så sätt att vi har växande köer till barn och ungdomspsykiatrin, och vi misslyckas på så sätt att ungdomar faller mellan stolarna på såväl kommunal nivå som på landstingsnivå och nationell nivå.
Jag tycker att det ska bli väldigt intressant, herr talman, att efter denna mandatperiod se de utvärderingar som görs av just den här regeringens satsningar på just det här området. Jag tycker nämligen att det är väldigt tydligt att vi skulle behöva göra mer av det som fungerar.
Alla barn ska ha goda förutsättningar att lyckas. Tyvärr är det ju inte så. Många barn har goda förutsättningar, ska jag säga, men det finns fortfarande barn och unga som inte ges möjlighet att vara en del av välfärdssamhällets allra mest grundläggande uppgifter. Varje barn i en generation ska, som jag nämnde i mitt första inlägg, ha en chans att forma sitt eget liv och inte bara följa i andras fotspår. Ministern nämnde att det finns ett socialt arv när det gäller att inte klara studierna. Man ska inte behöva följa i sina föräldrars fotspår, utan ett dåligt mönster ska kunna brytas - och samhället ska vara en garant för att det ska gå att göra.
Alla barn ska som sagt ges goda möjligheter att förverkliga sina mål och drömmar och kanske framför allt vara sig själva. Min kollega Lotta Finstorp nämnde att det behövs andra insatser. Jag instämmer i det; det behövs en bred palett av lösningar. En del gäller ekonomi, och en del gäller lagar - som vi har ansvar för. Kommuner har en del ansvar, och landsting har en del ansvar. Men vi i Sveriges riksdag har vårt ansvar, och ni i Sveriges regering har ert ansvar, ministern.
Jag skulle säga att detta är en av de största ungdomsfrågorna, och det är oroande att köerna till BUP ökar och att ett antal barn hamnar mellan stolarna. Låt mig därför nämna några konkreta exempel på vad man skulle kunna göra på nationell nivå, herr talman.
Man skulle kunna korta väntetiderna för barn och unga med psykisk ohälsa. I dag har nämligen antalet barn som har fått vänta i mer än en månad på insats från BUP mer än tredubblats. Det är jätteallvarligt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Man skulle kunna öka anslagen till Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Det är en satsning vi i Moderaterna vill göra, för vi vet inte varför så många unga - kanske framför allt 90talister - mår så dåligt och varför det ökar.
En annan satsning är en förbättring av tillgången till skolsköterskor och skolkuratorer. Elevhälsan är ett viktigt komplement till primärvården och specialistvården. Det görs satsningar, men de är inte verkningsfulla och har inte gett det utfall jag tycker är önskvärt.
Vi talade om detta med att upprätta en nationell strategi för att stärka psykiatrin och minska den psykiska ohälsan, och jag tycker att det är jätteviktigt. Den behöver följas upp.