Herr talman! Jag tror att det är viktigt att ha lite ordning i debatten, för vi vet ändå en hel del. Vi vet att vi de 15 senaste åren har haft de snabbast ökande klyftorna i hela OECD. Vi vet också att även om den psykiska ohälsan finns i flera olika grupper av unga är det de unga som växer upp i de socioekonomiskt utsatta områdena som i mycket större utsträckning inte klarar skolan. Ta till exempel Bergsjöskolan, där sju av tio klarade sig resultatmässigt när det gäller att kunna komma vidare till gymnasiet.
Det finns skillnader. Det finns också klasskillnader, och dessa klassskillnader har ökat. De gör att man växer upp i en trångbodd, fattig familj där man inte kan få någon studiero och där man har med sig tuffa upplevelser som har lämnats efter. Det handlar om de ekonomiskt svagaste.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Där behöver vi satsa. Det handlar om att satsa på ett starkare samhälle - ett samhälle som håller ihop. Det handlar om en hälso- och sjukvård som kan möta de ökade behoven och som har råd att anställa fler socionomer och skolkuratorer. Det handlar om att satsa på ett samhälle som har råd att minska klasstorlekarna och som har råd att anställa fler poliser.
Att vara politiker är också att prioritera. Man kommer inte att komma åt detta problem om man väljer att prioritera att sänka skatter i stället för att använda det överskott som vi nu har upparbetat i statens finanser för att göra fortsatta satsningar på fler anställda i elevhälsan, på fler lärare och på att stärka hälso- och sjukvården.
Oavsett vad Jenny Petersson säger i detta sammanhang har vi under denna mandatperiod dubblerat satsningarna på psykiatrin. Vi har i dag 700 fler anställda i elevhälsan, och antalet lärare ökar. Vi är också beredda att göra fortsatta satsningar.
Det är sant att köerna ökar. Det är inte särskilt konstigt; det räcker att titta på kurvan för de senaste tio åren vad gäller hur den psykiska ohälsan har ökat.
Vi vet också vad Folkhälsomyndigheten säger. De kom med en rapport för inte så länge sedan som pekade på att - och hade undersökt varför - unga i Sverige mår dåligt i dag. Huvudorsaken som de pekade på var utformningen av skolan, med kursplaner och stress för individerna.
När man tittar på Ungas beställning till samhället ser man att de pekar på just detta; det är punkt 1. Kunskapsmålen och kursplanerna behöver revideras och utformas tillsammans med lärare och ungdomar, bland annat för att öka tydligheten.
Vi vet alltså att detta är ett problem. Vi vet att segregationen i skolan är ett annat sådant problem.
Framför allt är det helt klart så att man när man väl har lämnat gymnasiet kommer ut på en arbetsmarknad där man får gå på visstidsanställning efter visstidsanställning - allmänna visstidsanställningar har exploderat sedan den moderatledda regeringen införde dem 2007. En ung kvinna i dag får sin första tillsvidareanställning när hon är 34. Det skapar otrygghet.
Boendefrågorna - att man inte kan få en lägenhet - skapar också otrygghet.
Om vi ska ha ett samhälle som håller ihop måste vi satsa på de unga, minska segregationen och minska klyftorna. Det vet vi.