Herr talman! Nu är vi där igen och talar om kapitaltäckningsreglerna fast de inte har någonting med det här ärendet att göra. De hör till Basel III. Där bestäms vilka kapitaltäckningsregler de olika nationerna får sätta, om det blir ett minimiregelverk eller om det blir lika över hela skalan. Där har vi en gemensam syn. Vi vill att Sverige ska kunna ha högre kapitalteckningskrav på grund av att vi har en så stor banksektor. Just därför är också tillsynen över den mycket central, för om den brister kommer det att få enorma konsekvenser i form av arbetslöshet, fattigdom och sådant.
Därför blir jag orolig när Peder Wachtmeister medger att ingen vet vart det hela är på väg och att vi inte vet vad det får för effekter på vår egen tillsyn. Jag tycker att man som ansvarig riksdagsledamot och regering borde ha mer på fötterna innan man bestämmer sig för att vi ska försöka vara med på resan. Utifrån mitt perspektiv borde man helt enkelt inte vara med i en bankunion, för jag har svårt att se hur det ska gå ihop. Om vi för över tillsynen dit är vi sedan tvungna, enligt er egen argumentation, Peder Wachtmeister, att vara med också i de andra två delarna, det vill säga den gemensamma insättningsgarantin och den gemensamma avvecklingsfonden.
Menar Moderaterna på fullt allvar att det är den vägen vi ska gå, att vi ska garantera verksamheten i andra länders banker? Jag tycker att det är helt horribelt. Jag menar att svenska skattebetalare och medborgare inte ska utsättas för det. Men ni är beredda att pröva den vägen, och om ni då är nöjda med steg ett är vi därmed med i steg två och steg tre eftersom ni säger att de hänger ihop.