Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till finansutskottets förslag.
Jag kan inte låta bli att citera riksbankschefen. Vi i finansutskottet hade ju en utfrågning av honom i dag på förmiddagen. Om bankkriser i Europa sade han att det till syvende och sist är nationernas eget ansvar. Det står jag gärna bakom.
På en fråga om bankunionen sade han dessutom att det är svårt att förhålla sig till den frågan när förhandlingarna pågår. Jag vill då säga att när vi talar om bankunionen skjuter vi just nu på ett mycket rörligt mål eftersom frågan hela tiden rör sig långsamt framåt och är borttagen ur helheten.
Kommissionen sände sin handling till oss den 13 september 2012. Därefter har det hänt mycket. Förhandlingarna pågår, och vi kommer att få ytterligare information i EU-nämnden i morgon. Frågan kommer tillbaka till riksdagen.
Man kan ha synpunkter på bankkrisen. Någon sade att det är ungefär som när huset har brunnit ned och man dagen efter ringer till försäkringsbolaget och ber att få en försäkring. Det vi lärde oss av den kris vi hade i början av 90-talet var att se till att inte hamna i en sådan kris igen. Vi gjorde en avsättning och fonderade pengar. Även om Ulla Andersson påstår att den fonderingen inte räcker har vi i alla fall kommit en bra bit längre än många andra länder i Europa.
Alla partier i Sverige känner en väldig oro över vad som kan hända i den här frågan. Som sann europé är jag orolig för att det blir en splittring i Europa, att somliga hamnar innanför och andra utanför - de uttrycken används i debatten. Därför tycker jag att det är viktigt att vara ödmjuk inför frågan tills vi får veta var det hela landar. Först då kan vi ta ställning till om vi ska vara med eller inte.
Samtidigt är det oerhört viktigt att den demokratiska processen fullföljs på så sätt att vi som medlemmar i en union har lika mycket att säga till om som andra. Det får inte vara så att några är innanför och andra utanför.