Fru talman! Carina Ohlsson har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för innehållet och upprepat både propositionens och betänkandets ställningstaganden. Men jag måste ändå säga att jag är frågande inför varför den svenska regeringen och socialdemokraterna här väljer den minimalistiska linjen.
Det låter här som om det handlar om en väldig möjlighet att ta del av information om allt och alla som rör miljön. Men i själva verket handlar det ju om det som jag läste upp från portalparagrafen i förslag till lag om miljöinformation hos vissa enskilda organ. Det handlar om dem som har en myndighetsliknande verksamhet.
Varför väljer ni den minimalistiska linjen? Varför utnyttjar ni inte möjligheten att stifta en kraftfull lag som ger människor möjlighet att fråga efter information hos företag också? Vad är det i den norska lagstiftningen som du tycker är så dåligt att den inte är värd att prövas här?
Jag tycker att det skulle vara ett värde i att jag, där jag bor, kunde gå till fabriken, företagaren eller organisationen som har verksamhet bredvid och be om en redovisning över vilka utsläpp man gör. Jag tycker att det skulle vara ett värde i att jag, när jag köper en stol eller annan möbel nästa gång, kan kräva information om varifrån träet kommer. Är det regnskog, är det legalt avverkat virke och så vidare?
Det ger den norska lagen möjlighet till, och jag förstår inte varför det gröna folkhemmets förespråkare förvägrar svenska folket samma möjlighet.