Fru talman! Det pågår, enligt vad jag har blivit in-
formerad om, två arbeten inom statliga myndigheter
på Socialdepartementets område kring problemställ-
ningen. Socialstyrelsen arbetar inte just nu med några
studier, men man planerar - jag tror att det också var
så Elisabeth Fleetwood formulerade det i sin infor-
mation - en sådan studie, åtminstone så långt att man
redovisar den kunskap som nu finns. Man gör en
litteraturgenomgång och tar fram någonting som väl
kan kallas state of art, dvs. en redovisning av kun-
skapsnivån när det gäller osteoporos just nu.
Det andra är att SBU planerar att göra en uppfölj-
ning av den tidigare rapporten om mätning av bentät-
het. Projektgruppen skall sammanträda direkt efter
sommaren och då diskutera detta. Det är alltså dessa
två arbeten som pågår.
Den frågeställning som vi ofta möter här i riksda-
gen är vilket ansvar sjukvårdshuvudmännen har för
förebyggande arbete, upplysningsarbete osv. och
vilket ansvar vi har här i riksdagen. Det rimliga är
naturligtvis att vi lägger ansvaret på sjukvårdshu-
vudmännen. I väldigt stor utsträckning är det där som
arbetet måste bedrivas. Vi måste förvänta oss att
sjukvårdshuvudmännen tar också frågan om osteopo-
ros på fullt allvar.
Dock kan ju faktiskt inte landstingen arbeta inom
FN:s ram. Mitt svar på den frågan är att regeringen
naturligtvis är beredd att arbeta på FN-nivå kring
dessa problemställningar. Det är inte sjukvårdshu-
vudmännens sak, utan det är den svenska regeringens
och riksdagens ansvarsområde.