Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret.
Arbetslösheten är väldigt hög i västra Skåne, framför allt i min hemkommun Landskrona. Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar att alla som vill och kan ska ha ett jobb att gå till. Det tycker jag att arbetsmarknadsministern kan utveckla lite mer, för det är de facto så att 440 000 personer är arbetslösa i Sverige i dag. Det är näst intill en fördubbling sedan 2006, och då måste man fundera över om det antingen är en medveten politik eller ett rent misslyckande.
Som jag ser det finns det två strategier i den borgerliga regeringens jobbpolitik. Det är att sänka skatten, och det är lönesänkningar. Det jag menar med lönesänkningar är att man genom reservationslönerna - genom a-kassan - ser till att trycka ned lönerna. Man har inte höjt a-kassan, utan tvärtom sänkte man den vid regeringens tillträde 2006. Det är egentligen klassisk moderat arbetsmarknadspolitik, men man döljer den i någonting annat - man säger att det är den nya arbetarpolitiken och att man skapar jobb.
I dag är de facto 440 000 människor arbetslösa, och det var 260 000 år 2006. Vad tänker arbetsmarknadsministern göra åt det? Det här med att man tror att man skapar jobb genom att ha en låg ersättningsnivå för dem som är utanför arbetsmarknaden är ju helt felaktigt tänkt. Det viktigaste för svensk arbetsmarknad är nämligen att det finns människor som är anställningsbara när företagen behöver dem.
Det som har hänt i min hemkommun, och det som föranledde mig att skriva interpellationen, är att ett antal företag har fått slå igen eller flytta verksamheten utomlands och därmed säga upp samtliga anställda. Det är möjligt att man kan göra det; det har vi alltid bejakat i svensk socialdemokrati och i svensk fackföreningsrörelse - är det strukturella förändringar ska man göra det. Då är det dock också viktigt att det finns en arbetsmarknadsutbildning och en rejäl a-kassa för människor att falla tillbaka på, så att de därifrån kan omskolas och komma in i de nya jobb som skapas. Så har Sverige vuxit starkt under hela 1900-talet.
Det är det här jag tycker att den borgerliga regeringen har misslyckats fullständigt med, arbetsmarknadsministern. Man har dragit ned antalet arbetsmarknadsutbildningar till ca 6 000. Till 440 000 arbetslösa har man 6 000 arbetsmarknadsutbildningar. Hur ska människorna som går ut från det företag som senast slog igen i Landskrona göra? Vad har de för erbjudanden? Många av dem är över 50 år; det är den allra största gruppen eftersom det har varit nedskärningar tidigare. Vad ska de som är 55 år och till och med lite äldre göra? Vad är rådet till de människorna för att de ska komma tillbaka till arbetsmarknaden?