Herr talman! Arbetsmarknadsministern försöker att hålla sig ifrån det som är huvudpoängen i min fråga. Det är arbetslösheten. Vad ska man göra åt arbetslösheten?
Jag läste upp tidigare hur det såg ut med 4 511 arbetslösa i går i Landskrona, en kommun som nu har 43 000 invånare. År 2006 var arbetslösheten 6,6 procent i Landskrona. I dag är den 14,9 procent, för att vara riktigt noga. Kan arbetsmarknadsministern förneka att det blivit en större arbetslöshet? Hon talar om sysselsättningen.
Det är nu tredje gången jag ställer frågan. Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för de människor som blev uppsagda bara för en månad sedan i Landskrona? Jag tror att det var ca 150 som blev uppsagda för att de flyttade verksamheten utomlands. Tidigare såg man till att de fick en arbetsmarknadsutbildning.
Ministern säger: Utbildningarna är mycket längre i dag. Det finns på vissa ställen till och med brist på busschaufförer. Det är inte en speciellt lång utbildning. Det gäller även maskinförare på anläggningssidan. Nog finns det korta utbildningar.
Jag kommer åter till frågan om tryggheten. Det gäller att människor är trygga på arbetsplatsen, och det gäller att de är trygga när jobbet tar slut för att de ska komma tillbaka till jobb.
Fredrik Schulte talar om att ni ska göra så mycket för de arbetslösa. Jag skulle kunna läsa upp en lång lista där ni har röstat nej. Ni har röstat nej till allmän sjukförsäkring, allmän tjänstepension, 40 timmars arbetsvecka, lagen om anställningsskydd och nej till gratis sjukvård för barn upp till 20 år. Så kan vi fortsätta. Det finns ytterligare 39 som du själv kan titta på i årsberättelsen från TCO-LO Rättskydd AB. Det är försämringar för löntagarna.
Till sist vill jag tacka för min tid i riksdagen. Jag började i arbetsmarknadsfrågorna och jag avslutar här.