Fru talman! Jag vill först peka på att vi ska ha tre debatter här i dag. Det är nu först om havsmiljöpolitik, sedan om biologisk mångfald och sist om fiskeripolitik. Debatterna kommer att ha väldigt många beröringspunkter. Efter några timmar här kan nog både Wiwi-Anne Johansson och Vänsterpartiet känna sig lugna över att vi har förmåga att hålla minst en och till och med många tankar om miljön samtidigt i huvudet.
Nu handlar det om havsmiljöpolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. Många av frågeställningarna har tagits upp av mina allianskolleger, Sofia Arkelsten och Claes Västerteg. Jag kommer i viss mån att upprepa en del saker, även om det är nya infallsvinklar.
I betänkandet finns elva reservationer. När man läser dessa reservationer ord för ord, benar upp det och ser vad vi tänker och tycker kan man dra slutsatsen att det finns en väldigt stor samstämmighet i politiken även om man kan hitta vissa nyansskillnader, som faktiskt inte är så stora.
Man kan då tycka att det är lite konstigt att höra en sådan närmast bitterhet och hätskhet från Socialdemokraternas representant Jan-Olof Larsson i hans inledningsanförande. Vi sticker inte under stol med att det gjordes många bra saker av s-regeringen och att vi fullföljer många av de sakerna.
Jag vill också inledningsvis lägga fast att vid sidan av klimatet är havsmiljön en fråga inom miljöpolitiken som alliansregeringen prioriterar väldigt högt. Det har naturligtvis sina förklaringar. Det gäller i sammanhanget både Östersjön och Västerhavet. Det ska vi också betona.
Från Folkpartiets och övriga allianspartiers sida hyser vi stora förhoppningar om att vi kommer att ha en positiv utveckling i arbetet med att återställa och säkra balansen i havsmiljön. Jan-Olof Larsson var här inne på vad väljarna kommer att tycka. Jag tror att de kommer att uppskatta arbetet när mandatperioden är slut.
Det handlar om att ha visioner, tydliga mål och en tro på att det går att förändra och att man vidtar åtgärder som ger ett avtryck i miljön. Tina Ehn var inne på att det har gjorts många positiva saker och varit många positiva resultat. Bland annat har saker och ting blivit bättre i EU. EU är inte bara eländes elände.
Fru talman! Frågan om ½ miljard kronor fram till år 2010 som regeringen har föreslagit i vårpropositionen har tagits upp. Vi från Folkpartiets sida tycker också att det är väldigt bra att vi nu tillsammans i allianssammanhang skapar ett tryck och fokusering på havsmiljön.
Det handlar mycket om enkla konkreta förslag. När det gäller förslaget att titta på vandringsvägar för fisk ser man att det finns en väldigt stark koppling till det som vi diskuterar senare i dag om fiskeripolitiken. Jag vet inte vilken siffra det var, men det är många öringar och ålar som går under i våra kraftverk och på väg ut till havet. Det finns starka kopplingar.
Det handlar väldigt mycket om att täppa till kunskapsluckor. Jag kan tycka att det känns lite underligt om man raljerar över ett sådant förslag som att syresätta bottnar bara för att man inte vet exakt vad det leder till. Det kan egentligen ingen säga. Men någon måste faktiskt satsa resurser och försöka att se vad det leder till. Man hamnar i ett moment 22 om man bara är beredd att göra sådant som man exakt vet vad det leder till. Det gäller att få kunskap så att man vidtar rätt åtgärder.
Fru talman! När det gäller att kartera havsbottnarna kan jag och Folkpartiet känna oss lite extra nöjda med det. Vi har från Folkpartiets sida motionerat om det så sent som förra året. Vi drev i en reservation att det var en viktig sak att få fram. Det känns lite skojigt för oss att man nu antar det förslaget och ser vikten av det hela. Det är inte så att det är ett förslag som bara är politiskt grundat. Det är en fråga för forskningen att detta är viktiga grunddata som måste finnas.
När det gäller havsmiljön är vi helt överens om att det är allt annat än en ensidig nationell angelägenhet, och det har tagits upp här. Vi kan vidta nationella åtgärder. Men havsmiljön äger vi tillsammans med många andra. Därför är den internationella samverkan av väldigt stor vikt i sammanhanget.
Som har nämnts här tidigare är det väldigt naturligt att EU går som en röd tråd i det här sammanhanget. Vi kan se att regeringen lägger väldigt stor vikt vid att driva frågor inom EU för att få gemensamma åtgärder för bland annat havsmiljön.
Vi har från svenskt håll många gånger höga ambitioner, och det är bra. Men ibland når vi inte så långt som vi kanske vill. Det är ändå bra att vi sitter kvar och driver frågorna i EU. Då når vi åtminstone en bra bit på vägen hela tiden. Varje steg i rätt riktning måste ändå vara bättre än att man har så höga ideal att man inte ens deltar i EU-sammanhang.
Ett bra exempel är det som Sverige fick igenom när det gäller den marina strategin att man skulle kunna gå före med pilotområden. Det ger väldigt stora möjligheter för Sverige att nu ta initiativ och tillsammans med andra länder kring Östersjön visa att man kan nå resultat genom ett gott internationellt samarbete.
Fru talman! Jag vill också lyfta fram andra initiativ så att vi inte får en ensidig bild. Det pågår så mycket annat när det gäller havsmiljöarbete. Jag skulle vilja lyfta fram ett exempel från Skagerrak. Det är något som heter Forum Skagerrak och är ett interregionalt projekt som har pågått sedan år 1998. Där är det regioner och kommuner som har tagit ett initiativ för att ta fram åtgärder just för havsmiljön i Skagerrak.
Jag var på deras avslutande konferens här i april. Man slogs av vilken kraft det var i de förslag och initiativ som fanns. De har tagit ett väldigt stort underifrånperspektiv. Det är en helt annan greppbarhet vad man lokalt ska göra. Dessutom känner man att man kan lösa problem utifrån många lokala förutsättningar. Den konkreta åtgärden ligger på något sätt närmare. Det är väldigt viktigt att vi på nationell nivå ändå uppmärksammar att det pågår många andra initiativ på andra nivåer.
Fru talman! Som avslutning vill jag ta upp den punkt i betänkandet som heter Åtgärder mot övergödning. Egentligen handlar det om ett yrkande från en folkpartimotion. Eftersom det nu saknas så många andra yrkanden är det skojigt att vårt yrkande får vara med i sammanhanget.
Det är en motion som vi kallar för
Västkustens fiske
. Det är åter ett exempel på att det hänger ihop. Motionen handlar mycket om fiske. Övergödningen är en faktor som måste lösas för att fisket ska kunna utvecklas. Det som kanske är lite underligt är att vi från Folkpartiets sida anser att vi är väldigt tillgodosedda i utskottets skrivningar.
Man tar upp frågorna punkt för punkt. Man talar om övergödningsproblem, reningsverken, de enskilda avloppen och jordbruket. Man tar även upp det här med Lysekil och musselodling. Det är många som har pratat om det i dag, men det är de facto i folkpartimotionen som den konkreta idén har lyfts fram i sammanhanget.
Vi tycker att detta är tillfredsställande. Det underliga är att oppositionen tycker samma sak, men man har valt att uttrycka det i en reservation. Det känns lite märkligt, men vi får väl tacka för det stödet på något sätt. I sak är det ändå precis samma sak.
Regeringen har nu gått in och beslutat om ett nationellt förbud mot fosfater för enskilt bruk. Det är ett bra beslut kopplat till övergödningen. Man kan framföra kritik hela tiden mot att det är ett alltför kort steg, fel steg och så vidare. Men på något sätt måste vi väl ändå vara överens om detta. Nu går Sverige till EU för att få detta godkänt. Det kommer vi med största sannolikhet att få, och det kommer naturligtvis att ha en positiv inverkan på havsmiljön. Vi borde kunna enas om att det är en bra åtgärd som regeringen vidtar.