Fru talman! Vår havsmiljö väcker känslor. Det har vi kunnat märka redan i debatten här. Men den väcker känslor långt utanför denna kammare. Vi seglar i havet, vi badar i havet, vi fiskar i havet och vissa har havet som arbetsplats. Vår kärlek till både Västerhavet och Östersjön delar vi med våra grannländer. Men det är inte bara en kärlek som vi delar utan också den akuta miljösituationen.
Våra hav ger oss stora möjligheter. Fisket och sjöfarten är betydande och avgörande för företagsamheten. Jordbruket och livsmedelsindustrin är beroende av uthålliga havsresurser. Och skärgårdsmiljöerna är oerhört viktiga för de många turistföretag som är aktiva i den skärgård som finns runt våra kuster.
Dessa möjligheter gör också att vi möter tydliga och akuta miljöutmaningar. Vi har läckage av näringsämnen som kväve och fosfor från industri, jordbruk och hushåll. Vi vet att det orsakar algblomning och döda havsbottnar. Torskbestånden har minskat på grund av syrebrist och överfiske. Och långlivade miljögifter som dioxiner och kadmium hotar Östersjöns ekosystem.
Vi är många som under de senaste åren med förskräckelse har följt utvecklingen i Östersjön, vårt sårbara innanhav. Vi har tagit del av larmrapport efter larmrapport. Vi kan konstatera att den ansträngda miljösituationen i Östersjön i mångt och mycket kan liknas vid ett klassiskt problem - de allmänna tillgångarnas tragedi. Övergödning, för hårt fisketryck och utsläpp av miljögifter beror på aktiviteter och handlingar som kanske verkar rationella för enskilda individer eller länder, men sammantaget leder detta till ett kollektivt slöseri med den gemensamma resursen - Östersjön.
Fru talman! Precis som har nämnts av min kollega Sofia Arkelsten är havsmiljön en av de högst prioriterade miljöfrågorna för regeringen. Vi kommer under de närmaste åren att lägga stor kraft på att säkerställa Östersjön och Västerhavet som levande hav.
Jag väljer att upprepa lite grann av det som Sofia Arkelsten var inne på, nämligen att vi nu lägger närmare ½ miljard kronor på satsningar för att rena vår havsmiljö. Det är ett nytt anslag som alltså inte har funnits förut. Det står i ganska bjärt kontrast till vad den förra regeringen gjorde.
Vi behöver vidta åtgärder snabbt, som man har varit inne på här tidigare. Men vi behöver också ökade kunskaper. Vi behöver exempelvis se till att vi får ordentliga kartor över våra havsbottnar. Vi har väldigt fina kartor över hur landskapet ser ut på land. Vi vet exakt hur höga våra berg är, och vi vet hur topografin ser ut. Men om vi tittar på hur landskapet ser ut på havsbottnen vet vi väldigt lite. Vi har väldigt liten koll på hur den exakt ser ut. Det gäller både Västerhavet och Östersjön. Den här satsningen kommer bland annat att leda till att vi ökar kunskapen så att vi sätter in rätt insatser på rätt ställe. Det är oerhört viktigt att vi i vår iver för att förbättra miljön gör rätt saker på rätt ställe, så att vi inte vidtar åtgärder som går i fel riktning.
Jag tror också att Sternrapporten, som sätter fokus på vad detta får för samhällsekonomiska konsekvenser, kommer att vara av stort värde i våra diskussioner med våra grannländer och i vår diskussion med andra länder runt Östersjön just för att kunna tydliggöra varför det är så viktigt att vi tillsammans vidtar åtgärder.
Fru talman! Sverige som land kan göra mycket för att förbättra havsmiljön. Därför var ett viktigt beslut det som nu har fattats om att förbjuda fosfater i tvättmedel. Man kommer också med största säkerhet att gå vidare så att detta förbud även kommer att omfatta diskmedel. Detta togs från första början upp i en motion från Kristdemokraterna här i riksdagen. Och i Almedalen i somras deltog vi i en paneldebatt där alla partier avkrävdes svar. Och alla partier var överens om att vi ska ha ett förbud mot fosfater. Det levererar vi nu från regeringens sida. Sedan måste vi givetvis ta nästa steg i det arbetet och få ett förbud som omfattar alla länder runt Östersjön. Då får vi en verklig effekt.
Jag tänkte avslutningsvis återkomma till att det krävs ett internationellt samarbete runt Östersjön för att vi ska kunna vända utvecklingen. I EU:s arbete med den marina strategin har Sverige drivit på för att kunna gå snabbare fram. EU:s miljöministrar har efter ett svenskt initiativ beslutat att ge möjligheter att skapa pilotområden för förvaltningen av Östersjön. Det är en fråga som vi från alliansens sida drev oerhört hårt under den förra mandatperioden. Detta kommer att innebära att Östersjön kan gå före och att vi kan pröva nya former. Men det krävs också att vi har ekonomiska styrmedel för att vi ska kunna vända utvecklingen i våra havsmiljöer, styrmedel som gör det lönsamt att göra rätt för miljön och lönsamt att bidra till minskad miljöpåverkan. Vi kommer därför från alliansens sida att vara drivande för att hitta ett system som gör det möjligt att ha en handel med utsläppsrätter för exempelvis kväve och fosfor just för att vi så att säga ska få ett driv där vi använder ekonomin som ett styrhjälpmedel och där vi också ger möjlighet för dem som ligger längst fram att dra ekonomisk nytta av de styrmedel som vi har. Det behövs en helhetssyn på Östersjön och Västerhavet, en syn som utvecklar haven som resurs och samordnar olika intressen för att bevara ekosystemen. Med de förslag som alliansen har lagt fram i vårbudgeten och de förslag som är aviserade läggs grunden för en ny och sammanhållen havspolitik.