Herr talman! Ledamoten sa precis att vi vet vad vi har men inte vad vi får, och det är väl väldigt talande för just den här frågan. Vi vet precis vad vi har. Vi har Synskadades Riksförbund som har ansvaret för ledarhundsverksamheten. Vi vet att det är en väl fungerande verksamhet; det finns ingenting i underlaget som tyder något annat. Vi vet att det finns kritiska röster emot det, att det finns de som tror att det kanske görs någon felaktig bedömning någon gång.
Tittar vi å andra sidan på de statliga myndigheterna som gör bedömningar hela tiden, exempelvis Försäkringskassan, vet vi ju att alla inte är helt nöjda med de beslut som kommer därifrån heller. Det är inte en garanti att man blir nöjd med besluten bara för att det är en statlig förvaltningsmyndighet som håller i dem.
Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Däremot vet vi, och det lyfter ledamoten fram, att förändringar skapar debatt och oro och att detta tidigare har gjort att Sverigedemokraterna inte stod bakom en överflyttning av ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till en statlig förvaltningsmyndighet. Men nu, förklarar ledamoten, finns det en tydlig majoritet för att göra det här, så då tycker de likadant.
För mig blir det lite knepigt. Man har i grunden en åsikt om att det här är en felaktig eller onödig förändring som skapar debatt och oro. Men nu finns det en tydlig majoritet i riksdagen, man har haft en bra dialog med regeringen och då är det inte längre så viktigt vad man själv tycker egentligen.
Så uppfattade jag ledamotens anförande, herr talman. Jag vill gärna be ledamoten att förtydliga: Tycker Sverigedemokraterna att det här i grunden är en bra och nödvändig förändring, eller tycker Sverigedemokraterna inte det?