Fru talman! Vi tycks alla vara överens om att det
uppstår problem när vilt främmande människor ska
bistå eller hjälpa personer som är gravt funktions-
hindrade. Det berör ju väldigt privata saker. Det berör
kanske hur man ska bo och vilken hjälp man ska få.
Ofta kan man vara motpart mot kommunen. Det berör
alltså den privata livssituationen. Det kan också berö-
ra ekonomin. Som har sagts tidigare har dessa funk-
tionshindrade ofta väldigt stora kommunikationssvå-
righeter och väldigt speciella och individuella sätt att
kommunicera som tar väldigt lång tid att lära sig.
Jag har motionerat om detta under den allmänna
motionstiden. Jag blev väldigt upprörd när jag fick
höra de här exemplen om hur det går till. Det handlar
inte bara om dem som råkar vara personliga assisten-
ter till sina egna barn utan det här förekommer även i
andra fall. Man får sina misstankar om att kommunen
förordar om en god man över huvud på den som be-
rörs för att göra det mer lätthanterligt för den berörda
kommunen. Det är så man upplever det. Jag tycker att
det är väldigt upprörande.
Riksdagen beslutade för bara några veckor sedan i
den här frågan. Jag kan bara konstatera att det har
tagit väldigt lång tid. Redan våren 1999 var det på
gång att man skulle göra den här utredningen. Sedan
hände det ingenting. Utskottet hade motioner som
handlade om de här sakerna. De biföll dem inte, utan
de bara avvaktade att regeringen skulle återkomma i
frågan. Så sent som våren 2001 noterade utskottet
igen att regeringen hade för avsikt att komma med
förslag om hur man skulle bedriva utredningen och en
tidsplan under hösten 2001.
Nu står vi här, våren 2002, och ministern säger att
regeringen avser att tillsätta en utredning under våren.
Jag tror på det när jag ser det, eftersom jag har sett
alla de turer som har varit. Man kan undra vad rege-
ringen har sysslat med alla de här åren från 1999.
Utskottet säger igen att man håller med många av
motionärerna om att det här är ett jätteproblem och att
något måste göras, men man avvaktar att regeringen
ska återkomma med den här utredningen. Jag själv
ställde så sent som i måndags en skriftlig fråga som
ministern får, där jag just begär ett rakt besked om
när den här utredningen kommer. Jag hoppas att det
är lite mer preciserat än till våren.
Jag ser att justitieministern är optimistisk, och det
är ju bra. Han säger att om man behöver göra lagänd-
ringar så ska han göra det, men justitieministern kan
ju inte vara helt säker på att han är justitieminister när
den här utredningen är färdig och allt kommer på
plats. Vi vet ju vilken tid det tar.
Det säger jag också för att visa att det är synd att
man inte kom i gång 1999, för då kanske vi hade
kunnat göra ändringen nu. Alla vet att om man drar i
gång en utredning våren 2002, så tar det minst ett år
innan den är färdig, har remissbehandlats och kommit
tillbaka hit, och då är man väldigt optimistisk om man
säger ett år. Det tar alltså väldigt lång tid.