Fru talman! Det är inte nog med det! Från början är
detta använda kärnbränsle amerikanskt uran. Det
betyder att Sverige är bundet till amerikanska
bestämmelser när det gäller att flytta ifrågavarande
kvantitet. Bindningar till andra stater finns oavsett
konsekvenserna av ett eventuellt svenskt
medlemskap i EU.
Efter det att en sådan här kvantitet av utbränt
kärnbränsle upparbetats erhåller man en inte så
liten kvantitet plutonium. Det är problemet. För att
det skall kunna komma till användning förutsätter
det att plutoniumet går till en bränslefabrik,
förmodligen en bränslefabrik i Belgien för
bränsleproduktion -- i Sverige finns det inte någon
sådan fabrik. Det handlar då om plutoniumberikat
uranbränsle, som är giftigare och farligare än
normalt bränsle. Det betyder i sin tur att det krävs
tillstånd från regeringen för att man skall kunna
fortsätta den vägen.
Denna fråga kanske inte lämpar sig en frågedebatt.
Frågan är nämligen större än så. Men jag vill nämna
att komplikationerna inte slutar i och med
upparbetningen; komplikationerna börjar då. Det
skall OKG AB ha klart för sig, och det har man på
OKG AB.