Fru talman! Lena Klevenås har frågat mig om vilka
åtgärder jag tänker vidta för att svenskt
kärnbränsle i Sellafield inte skall upparbetas.
Den svenska politiken när det gäller använt
kärnbränsle är inriktad på direkt slutförvaring utan
upparbetning. Om detta råder det en bred enighet
i riksdagen. Tanken på att upparbeta svenskt
kärnbränsle i Storbritannien är emellertid av
betydligt äldre datum än den nuvarande politiken.
Redan 1965 påbörjade OKG AB diskussioner med
dåvarande UK Atomic Energy Authority om ett
upparbetningskontrakt. Den 28 november 1969
undertecknade OKG AB och UKAEA ett
kontrakt som omfattade 140 ton uran. Två år senare
överfördes kontraktet på British Nuclear Fuels plc
(BNFL) som numera driver verksamheten vid
Sellafield.
Totalt har OKG AB levererat 785 bränsleelement
med ett ursprungligt uraninnehåll på 139 ton. Vid
fem olika tillfällen har regeringar med varierande
politisk sammansättning beviljat tillstånd för
utförsel av delmängder av det använda och
kontrakterade kärnbränslet till Storbritannien,
nämligen den 20 mars 1975, den 20 maj 1976, den
14 juni 1979, den 14 augusti 1980 och den 25 juni
1981. Enligt kontraktet avgör BNFL när bränslet
skall upparbetas. Enligt en uppgift planeras detta
ske omkring år 2000.
Kontraktet mellan OKG AB och BNFL är ett
civilrättsligt avtal tecknat mellan två enskilda
parter. Den svenska regeringen kan därför inte
direkt, påverka ett beslut om upparbetning av det
svenska materialet. Ett agererande kräver således
medverkan av kontraktsparterna. Inom
departementet pågår dock överväganden om vilka
åtgärder som är möjliga.