Fru talman! Rubriken "Konstarterna och kulturskaparnas villkor" kan rymma många olika teman och förslag. För Vänsterpartiet är det viktigt att vi skapar goda villkor för landets kulturskapare. Vi behöver bland annat anpassa socialförsäkringssystemet och a-kassan efter den särskilda situation som många konstnärer befinner sig i. Vi behöver stärka scenkonstallianserna och centrumbildningarna och ge stöd till ateljéer och kollektivverkstäder runt om i landet. Vi vill också se en ökad anställningstrygghet på de offentliga kulturinstitutionerna.
Jag hoppas att de medel som nu har avsatts för återstart av kulturen kan börja verka i hela det ekosystem som kultursektorn utgör.
Fru talman! I det här betänkandet har Vänsterpartiet flera viktiga förslag, till exempel kring förbättrad kvalitet på litteratur i punktskrift och en översyn av litteraturstödet. Jag väljer dock att lyfta fram våra förslag som rör den samiska kulturen och yrkar bifall till reservation 16.
Den långvariga diskrimineringen av samer är en skamfläck i Sveriges historia. Tyvärr är kunskapen fortfarande inte särskilt utbredd om hur staten agerat genom århundradena. Jag har inte möjlighet att här i dag förklara hela vidden av det förtrycket, utan det blir en kort översikt.
Från de sista decennierna av 1800-talet influerade rasbiologin svensk samepolitik. Politiker och forskare påstod och sökte belägg för att samerna var födda med vissa rasegenskaper som gjorde att de var underlägsna den övriga befolkningen. Offentliga forskningsanslag användes för att mäta och jämföra kraniers form hos den svenska majoritetsbefolkningen, samer och sverigefinnar.
Mätningen gjordes både på levande människor och genom att gräva upp gravar. Långskallar ansågs högre stående än kortskallar, dit samer räknades. 1 300 levande samer undersöktes och fotograferades, vuxna och barn, med och utan kläder.
Nyligen uppmärksammades att det är 100 år sedan det offentligt finansierade Rasbiologiska institutet grundades i Uppsala, det första i världen. Institutionen hade politikernas uppdrag att upprätthålla hög kvalitet på den svenska folkstammen, vilket innebar att rasblandning skulle undvikas. Även om samerna inte var direkt utpekade som en grupp som skulle utsättas för tvångssteriliseringar är det ändå tydligt att många samer utsattes för dessa övergrepp som utfördes från mitten av 30-talet till mitten av 50-talet.
Ett tecken på att våra institutioner och lagar fortfarande inte greppar vidden av övergreppen är att alla dessa runt 12 000 fotografier på olika minoriteter som jag nämnde anses vara offentlig handling och kan ses hos Uppsala universitet för den som begär ut dem. SVT rapporterade om det här så sent som i februari, och Sametinget har nu sagt att man vill ta över ansvaret för dessa bilder.
Fru talman! Samers rättigheter har stärkts de senaste decennierna, men de övergrepp och den diskriminering som svenska staten har utsatt samer för, och som fortfarande pågår på många plan, är okända för många beslutsfattare och för allmänheten. Internationella organ som FN och Europarådet påtalar återkommande brister i hur Sverige respekterar samers rättigheter som urfolk och hur diskriminering påverkar samers situation.
Vänsterpartiet har tidigare lagt förslag i kulturutskottet om en sanningskommission kring statens agerande. Vi har även lyft frågan om repatriering av samiska föremål och kvarlevor.
Fru talman! I dagens betänkande finns det två andra förslag som vi ställer oss bakom. Det ena är en samisk språklag, och det andra är inrättandet av en samisk nationalscen.
Situationen för de samiska språken i Sverige är mycket allvarlig. Trots insatser för revitalisering under de senaste decennierna är de fem samiska språken nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska fortfarande klassade som hotade språk av Unesco, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och språk.
Århundraden av assimileringspolitik har inneburit att många samer aldrig eller endast bristfälligt har fått lära sig sitt eget språk. Sametinget har ansvar för att leda det samiska språkarbetet, som sträcker sig över ett stort geografiskt område, inte sällan med samarbeten över landsgränserna inom Sápmi, detta samtidigt som Sametingets personella och ekonomiska resurser är starkt begränsade. Vidare kan jag nämna att det samiska biblioteket, som ska vara en resurs för hela landet, bara har en halvtidstjänst i dag.
Fru talman! Då de samiska språken under lång tid har varit och fortfarande är hotade och satta under stor press är behoven av olika typer av språkstödjande, stärkande, rådgivande och informationshöjande insatser enorma såväl bland samer som i samhället i stort. Vänsterpartiet föreslog därför i sin budgetmotion i höstas en satsning på 30 miljoner kronor för 2022 i syfte att ge Sametinget mer resurser för att arbeta med språkfrågorna. Vi tänker att den satsningen också skulle kunna användas för att förstärka det samiska biblioteket.
Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk innehåller bestämmelser om förvaltningsområden och reglerar bland annat rätten att använda minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Samerna har även en särställning som urfolk, och vi tycker att det ska avspeglas i lagstiftningen när det gäller de samiska språken.
För att synliggöra och stärka Sametingets ansvar för det samiska språkarbetet som ett led i ökat självbestämmande för det samiska folket tycker vi att det behövs en särskild samisk språklag för att stärka det samiska folkets språkliga rättigheter utifrån Sveriges folkrättsliga åtaganden.
Fru talman! Avslutningsvis tycker jag att det är dags att vi går vidare i arbetet med att inrätta en samisk nationalscen. Ett utvecklingsarbete gjordes 2017-2020 för att utreda hur Giron Sámi Teáhter skulle kunna bli en nationalscen. Jag har förståelse för att det här arbetet fastnat någonstans under pandemin, men nu är det verkligen dags att damma av utredningen och se till att det blir verkstad.
Utskottet fick i höstas information direkt från teatern att de är beredda att köra igång. Därför blev jag väldigt förvånad över att det inte var fler partier som ställde sig bakom det här i dag, men jag hoppas att vi kan komma överens om det framöver.