Fru talman! Tack, Emma Hult, för svaret!
Det lades 112 förslag på riksdagens bord. Det tillsattes ett sextiotal utredningar, och några av dem har man berättat att de finns. De kommer att behandlas och beredas av regeringen om man är villig att ta tag i dem. Samtliga förslag innebar regelförenklingar, förkortningar i planprocessen och förenklingar som möjliggör ett industriellt bostadsbyggande som på sikt får ned kostnaden. Det är det korta svaret på frågan. Det finns en politik för regeringen och Mehmet Kaplan att förhålla sig till och arbeta vidare med, men han har inte ens gett besked om att det är den han kommer att fullfölja.
Jag noterar också, precis som andra talare, med stort intresse att det den här gången fanns det inga som helst motioner från något av de rödgröna partierna om subventioner till bostadsbyggande. Plötsligt är de borta. Det betyder ju att regeringen troligtvis inte har för avsikt att presentera en sådan politik. Man presenterar en politik med 1,7 miljarder till renovering av miljonprogrammet. Det räcker ungefär till en duschblandare i var och en av de 400 000 miljonprogramsbostäder som återstår att renovera. Det förstår alla att det är otillräckligt.
Jag konstaterar att Miljöpartiet och Vänsterpartiet var motståndare till de flesta av de 112 förslagen. Man ville alltså inte ha dessa regelförenklingar.
Vi väntar på en ny bullerförordning. Det är ett exempel på förslag som den tidigare regeringen lade fram som Miljöpartiet är motståndare till. Mot den bakgrunden är det intressant vad Emma Hult har sagt.
En hållbar bostadspolitik, talar hon om. Vi kan vara överens om att en hållbar bostadspolitik är viktig. Men kan en hållbar bostadspolitik innebära att det också byggs mindre bostäder än vad som behövs?