Herr talman! Antalet väpnade konflikter i Afrika minskar faktiskt, och fler människor än någonsin i Afrika kan nu rösta i flerpartival. Många länder har imponerande tillväxt. Det finns faktiskt många glädjeämnen och positiva trender, men Sudan är ett exempel på de svåra problem som fortfarande finns. Sudan och Darfurregionen är ett öppet sår för Afrika och hela världen. Det är en av de allvarligaste och svåraste kriser som det internationella samfundet har att hantera.
Själva konflikten i Darfurregionen i västra Sudan har orsakat en omfattande humanitär katastrof. De människor som bor där lever under ett ständigt hot mot sitt liv och sin säkerhet. Fyra miljoner människor, minst, har allvarligt påverkats av den här konflikten. Man tror att det är över två och en halv miljon människor som har drivits på flykt från sina hem. Minst 200 000 människor har dödats sedan konflikten började 2003. Det systematiska våldet har också innefattat grava och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
De humanitära insatserna har varit omfattande i den här regionen, men de har haft väldigt svårt att verka på grund av den mycket svåra säkerhetssituationen. Det har helt enkelt i många områden varit alldeles för farligt att försöka verka med humanitär hjälp och bistånd.
Afrikanska unionen inrättade 2004 efter ett bemyndigande från FN:s säkerhetsråd en fredsfrämjande insats i Darfur som heter Amis, African Union Mission in Sudan. Man har arbetat sedan dess med att försöka hitta en lösning. Säkerhetsrådet beslutade i augusti 2006 att man skulle utvidga den befintliga FN-insats som fanns i södra Sudan som heter Unmis. Den skulle även omfatta Darfurregionen.
Därefter har FN, Afrikanska unionen och Sudans regering förhandlat och försökt att komma fram till en gemensam lösning. Det man nu har enats om är att FN tillsammans med Afrikanska unionen ska bilda en gemensam styrka. Det är den som kallas för Unamid. Det är i den styrkan som den svenska insatsen föreslås ingå.
Huvudsyftet med den gemensamma insatsen är enligt resolution 1769 från i år att understödja genomförandet av fredsavtalet i Darfur som är från maj 2006 och utfallet av de fortsatta fredsförhandlingarna och därmed bidra till att återskapa internationell fred och säkerhet i området. För att kunna genomföra uppgifterna i enlighet med resolutionen ska Unamid, som den här missionen heter, rymma både civila och militära delar. Som vi hörde från Urban Ahlin ska den militära delen uppgå till högst 19 555 personer. Det är också den militära delen som kommer att utgöra huvuddelen av Unamid. Det är i den styrkan det norsk-svenska förbandet, som sagt, föreslås ingå.
Det här har planerats, som vi vet, sedan länge. Det är en reducerad ingenjörsbataljon om ca 400 personer. Tanken med den här bataljonen är att man ska kunna lösa generella uppgifter för ingenjörsförband, men tyngdpunkten är att bygga grupperingsplatser och förbättra vägar i området. Det är väldigt svårframkomligt. Infrastrukturen är om inte obefintlig så väldigt dålig. En förutsättning för att både den humanitära hjälpen och andra förband ska kunna komma fram i området är att man faktiskt kan ta sig fram, inte bara flyga. Sammantaget beräknas den svenska delen uppgå till 160 personer.
Utskottet föreslår att vi ska medge det regeringen föreslår, nämligen en väpnad styrka bestående av högst 450 personer. Socialdemokraterna har haft funderingar kring hur man ska beräkna den här marginalen. Alliansen delar regeringens uppfattning att det under försämrade säkerhetsförhållanden är viktigt att man har möjlighet att förstärka den militära insatsen och att eventuellt kunna evakuera. Då är frågan hur man gör det metodmässigt på bästa sätt, så att vi så snabbt som möjligt utan fördröjning ska kunna göra den här insatsen. Man kan diskutera exakt hur det ska gå till, hur ramarna ska se ut.
Vår förhoppning är naturligtvis att de här insatserna nu kommer till stånd för att förbättra situationen för människorna i Darfur. Våldet och kränkningarna måste upphöra, och biståndsinsatserna måste kunna få nå fram och nå ut till befolkningen. Vi avsätter 265 miljoner kronor i bistånd till Sudan. För att de här miljonerna ska komma människorna i Darfur till del måste vi ha en viss säkerhet uppnådd i området.
Majoriteten anser också att det är bra att den här insatsen vilar på ett robust mandat, det vill säga i enlighet med kapitel 7 i FN-stadgan. Det här mandatet är en förutsättning för att insatsen ska kunna lyckas med den svåra och farliga uppgiften att bringa ökad säkerhet och fred till regionen.
Jag vill instämma i respekten för och uttrycka min tacksamhet till de svenskar som är beredda att åka på den här missionen. Det är farligt. Det innebär stora uppoffringar. Det kan till och med innebära den värsta uppoffringen av allt, att man förlorar livet.
Men vi gör det här för att kunna bidra till en bättre säkerhet och fred i området. Förhoppningen är att begränsningen på 19 555 inte ska betyda att vi inte skulle kunna förstärka eller evakuera de soldater som vi har på plats. Det är jag övertygad om att vi kommer att kunna lösa.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.